repris från fredag 4 februari 2011

en munter begravning

Finns där något som ens skulle kunna var muntert på en begravning? Alik är den ryske immigranten som kommit till New York för att verka som konstnär och nu ligger han i sin ateljévåning och tynar sakta bort. På TV lyssnar han till hur Sovietunionen krampaktigt löses upp och omgiven av en alkoholiserad men vacker fru, före detta älskarinnor, ungdomskärleken och en brokig skara vänner förbereder han sig för döden på allehanda sätt. Väsentligheter som att dricka en god margerita, lyssna på den sydamerikanska orkestern som spelar nedanför

repris från söndag 16 februari 2014

Tsar Putin – Anna Arutunyan

Namnet till trots handlar Tsar Putin mindre om den lille mannen med den stålgrå genomträngande KGB-blicken och mer om Rysslands behov av en envåldshärskare, en tsar. Ett Ryssland som i brist på fungerande lagar och demokratiska institutioner istället fungerar genom ett informellt vasallsystem som i århundraden gjort det möjligt att hålla ihop det väldiga landet. Arutunyans tes är att systemet bygger på att alla nivåer av tjänstemän har rätt att skumma sin del av grädden men inte mer och när någon överskrider

Ja men hur många feelgood-romaner finns det om änkor egentligen? Jag är nu änka. Så är det. Och det sista jag tänker på är att sätta igång med erotiskt skrivande … Men jag lyssnade ändå på den här charmiga romanen som utspelar sig i London eftersom den var mycket ofta tipsad i ett läsbingo som jag var med i förra året. Erotiskt skrivande för ensamma änkor av Balli Kaur Jaswal handlar om den unga kvinnan Nikki som frenetiskt har försökt att frigöra sig från sin sikhiska kulturella hemvist. Hon pluggar, jobbar i en bar och vill helst av allt vara som vilken brittisk tjej som helst. När hennes far hastigt

repris från lördag 26 januari 2013: 

ryssar är såna som gillar björkar

En knallgul bok med klagomuren på framsidan och titeln Ryssar är såna som gillar björkar går bara inte att låta bli att läsa. Olga Grjasnowa har skrivit och det är en roman om en ung judisk kvinna, Masja, som alltmer förtvivlat söker efter ett hemma.

Hon har i sin barndom flytt från Baku tillsammans med sin föräldrar, hamnat i Frankfurt. Föräldrarna drömmer tillbaka om en tid i Sovjetunionen där pappan hade en ställning, mamman var respekterad pianolärainna och i deras bibliotek stod flera tusen böcker.

”In the end we chose the book which we felt spoke for our times. Home Fire is about identity, conflicting loyalties, love and politics. And it sustains mastery of its themes and its form. It is a remarkable book which we passionately recommend.”


Så motiverade juryn för Women’s Prize for Fiction att de valde Kamila Shamsies säregna roman Home Fire till vinnare. Romanen har legat i min hylla ända sedan i höstas och snart så ska jag också ta mig an och läsa den. Hennes Brända skuggor var en riktigt fin läsning och jag tycker extra mycket om att läsa texter med andra perspektiv

”Till Afghanistans döttrar: Måtte solen värma era ansikten när ni skapar er framtid.”

Pärlan som spränger sitt skal av Nadia Hashimi är en roman som utspelar sig i Afghanistan. De två kvinnorna som man får följa lever i olika tider och de patriarkala strukturerna och traditionerna begränsar dem båda. Hashimi, som nu bor i USA, berättar i efterordet att hon baserat sin roman på erfarenheter och historiska personer och att trots det är ett litterärt verk så stämmer  mycket med den verklighet som många kvinnor upplever i Afghanistan också idag.

Rahima lever i en familj som bara består

Igår tipsade jag om indisk och pakistansk litteratur inne på Kulturkollo och jag utlovade en text om Aravind Adigas Selection Day. Det blev inte riktigt så men idag, minsann.

I sin senaste roman så fortsätter Adiga på sitt inslagna spår, han berättar på ett rappt och humoristiskt sätt om det nutida Indiens utveckling genom några människors liv. Man känner igen tonen i det han skriver från hans tidigare romaner och som vanligt är miljöerna och persongalleriet mer än myllrande. I den här romanen så speglas det indiska samhället via ett brödrapar som tränas av sin far för att bli stjärnor i

Du ska resa till de nio kontinenterna av Xiaolu Guo är en helt fantastisk läsning. Alla som är det minsta intresserade av livet i Kina under sjuttio och åttiotal och hur en författare och filmskapare formats av sin uppväxt i ett totalitärt samhälle ska läsa den här självbiografiska texten. Xiaolu växer upp under sjuttiotalet i ett land som smått, smått börjar närma sig en något större öppenhet mot väst. De första åren av livet bor hon med sina farföräldrar i en helt omodern fiskeby, de är inte läskunniga och fattigdomen och våldet är nära. Det är ändå den oreserverade kärleken från farmodern som

repris från torsdag 25 maj 2017

memorys bok – en efterlängtad roman

Jag minns mycket