Det får bli kort. För jag gillade inte den här romanen särdeles mycket. Strändernas skönhet 
är en bok om den medelålders Anna som blir lämnad av sin särbo. Efter 8 års förhållande med

Under the Udala Trees är en vacker roman om Ijeoma, hon som har ett namn som betyder ”safe journey” och hon växer upp i ett Nigeria sönderslitet av inbördeskrig. Alldeles i början av berättelsen omkommer hennes far i en flygattack. Hon blir, 12 år gammal, skickad till vänner till familjen för att kunna fortsätta gå i skola och undvika kriget. Under ett udalaträd möter hon Amina och trots att de kommer från stridande folkgrupper, har olika religion och mycket olika bakgrund så blir de vänner. Det dröjer inte länge förrän de förstår att de är mer än vänner och så börjar den här kärlekshistorien

I går besökte en av mina författarfavoriter Nina Bouraoui Stockholm. Jag kunde inte åka för att lyssna på hennes samtal med Ingrid Elam men som tur är så finns där nu en korre placerad i huvudstaden. Kulturintresserad sådan. J är inte särdeles pigg på att bli publicerad här på bloggen men hennes anteckningar är grymt intressanta så jag har (motvilligt) fått lov att lägga upp dem här.

Rapport från ett författarsamtal:

Tolk: Maria Bodner Gröön
Kulturhuset Stadsteatern 2017-06-13

”For a first-person elegy for home and father that examines with controlled emotion the past and present of an embattled region.”


Så löd motiveringen när Att återvända vann Pulitzerpriset för bästa biografi/autobiografi tidigare i våras. Hisham Matars vackra och totalt osentimentala, självbiografiska text handlar om hur det faktiskt är att återvända till ett hemland man flytt för drygt trettio år sedan. Han berättar om hur han, hans amerikanska fru och hans mor sätter sig på planet för att resa till det Libyen som så många år varit  helt omöjligt för honom att besöka.

Jag minns mycket väl när jag lyssnade till Petina Gappah på Bokmässan 2010, hon berättade om sin nobelsamling Sorgesång för Easterly och jag läste den förstås sedan direkt. Gappah gav genom sina noveller röst åt kvinnliga erfarenheter i Zimbabwe på ett sätt som jag inte läst tidigare. I sin debutroman Memorys bok så är det Memory som talar. I ett antal anteckningsböcker har hon fått möjligheten att berätta sin historia från början till slut. Hon sitter, dömd till döden, i kvinnofängelset och väntar på att staten Zimbabwe skall anställa den bödel som behövs för att verkställa hennes dom. Hon vet

Jag är general för veckans tema inne på Kulturkollo och vi tar och reser till Irland. Som uppvärmning passar det riktigt fint att nämna International Dublin Literary Award som nyligen presenterade sin korta lista. Det är ett litterärt pris till vilket bibliotek runt om i världen får nominera sina kandidater och flera av mina favoriter finns med på den korta listan. Dansken Kim Leines roman Profeterna vid Evighetsfjorden utropade jag redan 2014 till årets bästa, Ett helt liv av Robert Seethaler är en lågmäld och trivsam österrikisk bekantskap och Den gröna vägen av Anne Enright

Stay with me av Ayòbámi Adébáyò är en roman som jag valde att läsa i påsken. Mest för att den var så väldigt gul och det skulle liksom passa bra men också för att den nominerats för det fina litterära priset Baileys Women’s Prize for Fiction. I listan över nominerade kan man var säkert på att hitta fin läsning. Så också denna gång.

Jag förflyttas till Nigeria, berättelsen börjar och slutar i nutid men det mesta av handlingen är förlagd under 80-talet då Nigera skakades av flera statskupper. Det oroliga läget i landet ligger som en fond till historien om Yejide och Akin, det unga paret som