Bilden tagen på Malören Lodge – boken lämnades där i deras lilla bibliotek.

Man kan undra vad som hänt? Har det här blivit en blogg med bara feelgood eller?  Sanningen att säga så har jag haft det så pass utmanande i mitt liv att jag nästan, nästan inte klarat att läsa. Bloggandet går också på autopilot och det jag skriver är varken välformulerat eller särskilt spännande, men jag skriver. Det får vara gott nog just nu. Det kommer väl en dag när jag är lite mer på banan igen, tills dess så får det bli korta inlägg och lättsam läsning.

Sheila o’Flanagan är en mycket produktiv irländsk

Igår var jag på öppen trädgård hos min kollega och som jag fick lust att greja i min trädgård efter det! Delar av min perennrabatt har invaderats av aklejor och smultron. Det som inte sniglar och rådjur gillar har helt enkelt fått växa fritt och hösten och våren har inget rensats eller klippts ned.

Lena sålde plantor till förmån för Läkare utan gränser och jag köpte tre solhattar och två gräs. Solhattarna är snigelfavoriter men jag vill ändå försöka. Sorten heter Magnus och jag har odlat dem förut, för att skydda dem när de etablerar sig så sätter jag på mina miniväxthus av avklippta pet-flaskor på

repris från lördag 19 maj 2012

Silvervägen av Stina Jackson är en ovanlig och en ovanligt bra svensk deckardebut. Den har en ganska lång startsträcka och miljöer och karaktärer byggs upp omsorgsfullt och trovärdigt.

Till Glimmersträsk kommer Meja och hennes mamma med varsin kappsäck, de ska flytta in hos en man i byn och Meja undrar hur länge det ska hålla. Hon känner sin labila mamma och vet att det är bäst att försöka hitta en egen vardag i den lilla byn i Västerbottens inland. Sommarlovet är långt och snart träffar hon en kille som lever ett helt annat liv än det hon är van vid.

Längs med silvervägen kör gymnasieläraren

Repris från söndag 12 juli 2015

i tystnaden begravd – ännu mer Alsterdal på min blogg

Så har jag då lyssnat på I tystnaden begravd  av Tove Alsterdal. En liten smula avskräckt blev jag av Bloggbohemen som inte alls hade gillat den här deckaren som utspelar sig i Tornedalen. Jag däremot gillade mycket. Det som är speciellt med Alsterdals spänningsromaner är det grundliga utforskandet av samhället runt/historien runt ett brott och man kan tycka att

Inlandet av Elin Willows var en av de böcker som jag läste på min resa till Norrbotten. Det kändes liksom passande att läsa om hur en sörlänning som kommer till norr upplever de långa ljusa somrarna, raksträckorna som aldrig tar slut, granskogens famn och kuststadens galleria och nöjesliv. Nu tror jag kanske inte att det är Kalix som Willows har i åtanke när hon skriver men det skulle nog kunna varit. På hotell Valhall, där vi övernattade så kan jag tänka mig att det festas en del och där fanns faktiskt en björn i foajén.

I Inlandet bestämmer sig en ung kvinna att flytta till sin pojkväns hemort. Innan

Mot restaurang Utblick på Luppioberget i Tornedalen. Med utsikt över Torne Älv och med Finland på andra sidan vattnet så åt vi en fantastisk måltid på lokala råvaror. Röding, jordärtskockspuré, rotfrukter, ättiksinlagd gurka och palsternackschips. Visst ser ni granskotten?

Pancotta med havtornssmak och syltade havtorn på toppen. 

Lotta berättar att det är här tomten bor … Vi tror henne väl inte men naturen var mycket vacker!