Och så sitter jag ensam, placerad längst inne i ett hörn på restaurangen, och jag lovar, jag går bara på enkla ställen. Caféer och creperier och liknande, men det verkar vara helt opassande att äta själv. Hur som. Cidern är god, serverad i kopp som sig bör.

När dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida är en spännande och underhållande tankelek. En amerikansk kvinna i trettioårsåldern kommer till Casablanca, man förstår att hon lämnat Florida och sin man och att hon på något sätt mer reser från något än till. När hon checkar in på hotellet så blir hon bestulen på sin ryggsäck som innehåller både pass, mobil, dator och pengar. För att sätta extra press på polisen som kommer till hotellet så säger hon att hon är journalist och skriver i NY Times, det blir hennes första påhittade identitet och snart följs den av andra. Hon hamnar på otroliga ställen och

På St Maló-sidan var det mesta av vandringen en bit upp från stranden, jag frågade en dam och hon berättade att delar av kusten är privatägd. Några tillfällen var det offentliga stränder och där kom stigen ned

Synd att inte J var här för det är pannkakshimlen! Idag smakade jag en Bretonne – en crêpe med äppelkompott blandat med crème fraîche och rostade mandlar. Så väldigt gott! 

Resan har hittills bjudit en hel del oväntad lästid och då passade jag på att läsa Malin Lindroths korta text med den slående och ganska provocerande titeln Nuckan. I korta och närmast essäliknande kapitel så vrider och vänder hon på det där med att vara kvinna och ofrivilligt leva ensam i ett samhälle där tvåsamhet är norm. Ingen särbo, inga ex-partners eller barn får ingå i det liv som Lindroth definierar som nuckans. Däremot ett starkt önskemål om att var värd att älska, vara knullbar och finnas i en annan  människas liv som mer något annat än vän.

Det blir en mycket personlig text,