Jag hittade i vår hylla igår en roman som jag helt glömt bort och blev genast sugen på att läsa. Patriarken av Trisse Gejl är en samtidsroman som berättar om en familj i sönderfall och kommenterar samtidigt det danska samhället.

Harald, tidningsmannen med den vassa pennan, går i pension efter ett långt och inte okontroversiellt yrkesliv. Nu ska det bli tid att spela golf, resa och träffa barn och barnbarn. men livet som pensionär blir inte som han tänkt, han drabbas av en liten hjärnblödning så golfen blir det inte mycket med, resa vill han inte göra själv och sina barn har han ett besvärligt förhållande… Läs mer

Hade egentligen tänkt läsa hans senaste men The Road var det som fanns kvar på Pocket Shop annandag jul. Svenska folket gillar tydligen dystopier som julläsning eller mer troligt är det bara så att McCarthy är the shit just nu efter filmerna No Country For Old Men och The Road och spaltmeter på kultursidorna. Avskalat och utan hopp var vad jag förväntade mig och fick och visst sträckläste jag och visst var det effektivt berättat men jag kände som när jag läste min hittills enda Dennis Lehane: visst hade de lovat mer än så här. Men det blir väl alltid så kanske – när man fått i sig tillräckligt mycket… Läs mer

Byssan lull, koka kittelen full,
där kommer tre vandringsmän på vägen…
Den ene, ack så halt,
den andre, o, så blind,
den tredje han säger alls ingenting.Carin Gerhardsens deckare Vyssan Lull är full av människor som säger just ingenting. Det är hemligheterna, skulden och hämnden som dominerar den tredje delen av Hammarbyserien och precis som i de tidigare delarna Pepparkakshuset och Mamma, pappa, barn beskriver Gerhardsen människor som hamnat vid sidan av samhället och hur utsatta barn blir när de vuxna runt omkring dem inte räcker till. Den här historien börjar med att två små barn … Läs mer

Ikväll kan vi se Susanne Reuter i Drottningoffret. Om Tv-serien är lika bra som boken så blir det en härlig stund!… Läs mer

Mamma, pappa, barn är den andra boken i Carin Gerhardsens serie om kriminalpoliserna i Hammarbys polisdistrikt. Här får läsarna åter igen möta Conny Sjöberg och hans personal och följa hur de får två mord att arbeta med, en sextonårig flicka mördas på en finlandsbåt och en mamma blir påkörd på nattlig barnvagnspromenad. Precis som i Pepparkakshuset vävs mordfallen samman med händelser i polisernas privatliv vilket gör att man lär känna dem på ett personligare plan. Carin Gerhardsen berättar i Mamma, pappa, barn om utsatta barn och ungdomar, hur missbruk, övergrepp och skam förs från generation… Läs mer

På lärkträdskvisten sitter talgoxen och domherrarna så troget som de gjort i många år. Det är ett enkelt men vackert pynt som jag fått av min mormor. Hon arbetade med händerna hela sitt liv och ofta var det garn inblandat. Grytlappar, strumpor, överkast, dukar och mycket annat var det som hon skapade och mycket finns bevarat. Men sakerna har ju inget värde om de inte innefattar en historia som berättas igen och igen. Har vi lust att lyssna på de historierna igen och igen? Är vi på väg att bli historielösa? Vad lämnar min generation för minnen till de kommande? Jag pysslar lite med fotoalbum där jag dokumenterar,… Läs mer

Julens sällskapsspel heter Ubongo. Ett snabbt och klurigt spel som utmanar vår visio-spatiala intelligens. Inte utan att det är svårt ibland… hur det nu är så blir det lätt att man hamnar på ett spår i pusslet och då kan det, som bekant, vara svårt att tänka om. Särdeles extra under tidspress. Det passar säkert i matematikundervisningen också med något ändrade regler. Ubongo är kiswahili och betyder hjärna, att det utvecklar vår hjärna kanske är mycket sagt men kul är det och rekommenderas till både stora och små!… Läs mer

”Det viktigaste är inte att äta, inte att leva, utan att veta varför.” (s 146)

På Rue de Grenelle, i ett tjusigt hyreshus i den burgna delen av Paris ligger den beundrade och fruktade herr Arthens och letar i sitt minne efter en smak. Hela sitt liv har han varit närmast besatt av smaker, dofter och konsistenser och yrkeslivet har ägnats åt att betygsätta förstklassiga restauranter. Han har av sin husdoktor fått veta att han har 48 timmar kvar att leva och nu går han systematiskt genom sina minnesvärda matupplevelser för att återfinna smaken som är själva meningen med livet.

Muriel Barbery har i sin… Läs mer

 ”Det viktigaste är inte att äta, inte att leva, utan att veta varför.” (s 146)

På Rue de Grenelle, i ett tjusigt hyreshus i den burgna delen av Paris ligger den beundrade och fruktade herr Arthens och letar i sitt minne efter en smak. Hela sitt liv har han varit närmast besatt av smaker, dofter och konsistenser och yrkeslivet har ägnats åt att betygsätta förstklassiga restauranter. Han har av sin husdoktor fått veta att han har 48 timmar kvar att leva och nu går han systematiskt genom sina minnesvärda matupplevelser för att återfinna smaken som är själva meningen med livet.

Muriel Barbery … Läs mer