Dags för en tematrio som handlar om häxor, såhär i efterdyningarna efter påskens käringar så fyller jag på i Lyrans utmaning med:

1. En av de böcker som jag ofta återkommer till i högläsning är Glasblåsarens barn av Maria Gripe. Den är underbar att läsa högt och filmen är perfekt att avsluta med när boken är läst. Där finns så mycket symboler och annat att diskutera med elever och snälla häxan Flaxa Mildväder med korpen Kloke som har ett dag och ett nattöga. Flaxa Mildväder ser framtiden i sin väv och hon får representera den typ av häxa som för mig känns skandinavisk… Läs mer

…en knack för sagan som vi ska lyssna på. Ja, så börjar vår suveräna berättarpedagog Mikael sina lektioner. Eleverna sitter runtomkring i ring och allteftersom sagan utvecklar sig blandas storögd koncentration med fniss och skratt. Mikael har alltid en saga på lut som passar precis in i vårt arbete. Under våren har det varit mycket värdegrundsarbete och sensmoralen i flera av sagorna har varit just att alla faktiskt behövs, alla är viktiga och har något att tillföra. Till och med den allra minsta… Som den genuine pedagog Mikael är så har han också ofta på ett fantastiskt sätt… Läs mer

Så här på påskens näst sista dag vill jag ändå klämma till med en tematrio deckare. Lyran utmanar ju oss att hitta samtida deckare som passar i påskägget, nu är väl äggen uppackade och godiset uppätet men det kommer ju fler lata dagar passande för deckarläsning. Valborg och första maj kanske?

Jag vill tipsa om tre deckare av samma författare nämligen Deon Meyer från Sydafrika. Hittills har jag läst  Död i gryningen , Jägarens hjärta och  Devils Peak och på tur ligger Tretton Timmar. Meyer skriver spännande deckare i en annorlunda miljö och i sina berättelser får jag som … Läs mer

Jag skrev om The Road för ett tag sedan och var inte jätteimponerad och dessutom störd av filmatiseringen. På bokrean slog jag ändå till på No Country For Old Men. Detta trots att omslaget utgjordes av bilder från filmen och ordet ”succéfilm” lös så där oinbjudande i sitt försök att vara inbjudande. Den här filmen hade jag till skillnad från The Road sett och tyckt väldigt mycket om men har man inget värre att reta sig på kan man alltid reta sig på oestetiska bokomslag. Irritationen lade sig dock ungefär på sidan ett för det här var så brutalt bra att inget omslag i världen kunnat stå i vägen… Läs mer