Vidunderbarn är den norska titeln på Roy Jacobsens roman Underbarn och visst är det här en vidunderligt berättad historia. Året är 1961, Gagarin cirklar runt jorden i sin kapsel och Kennedy är president, det är årtiondet när hatt och rock förvandlas till ett vässat gitarrsolo, män bli pojkar, husmödrarna blir kvinnor och i förorten finns drömmen om ett värdigt liv. Kanske till och med ett bättre liv där minnen från barndomens övergrepp, skilsmässa och änkeskap skall kompenseras med möbler på kredit, mönstrade tapeter och en semesterresa till ön i fjorden. Vidunderbarn är den norska titeln på Roy Jacobsens roman Underbarn och visst är det här en vidunderligt berättad historia. Året är 1961, Gagarin cirklar runt jorden i sin kapsel och Kennedy är president, det är årtiondet när hatt och rock förvandlas till ett vässat gitarrsolo, män bli pojkar, husmödrarna blir kvinnor och i förorten finns drömmen om ett värdigt liv. Kanske till och med ett bättre liv där minnen från barndomens övergrepp, skilsmässa och änkeskap skall kompenseras med möbler på kredit, mönstrade tapeter och en semesterresa till ön i fjorden.
Sommarstugan är rustad för hösten, sista gräsklippningen gjord, kaminen uppvärmd, kaffe på plats och längtan efter mina morgontidningar är stor. Tur då att man kan ladda ned en app eller två. Snyggt jobbat både DN och SvD, ni räddar mina sommarstugemorgnar. Läser intervjun med Jonathan Franzen i SvD och bokmässan känns plötsligt nära igen…
… Läs mer 
Ännu en musikbiografi avverkad, denna gång Please Kill Me – The Uncensored Oral History of Punk. Jag skall inte trötta er med detaljer utan mer skriva om formen, men den avhandlar den amerikanska pre-punken och punken från slutet av sextiotalet till kulmen och sedan kraschen i slutet av sjuttiotalet. Det var en musikform som började pyra med Iggy Pop och Velvet Underground m fl för att antändas av Ramones och sedan flamma upp och snabbt förbrännas i England. Den engelska punkscenen ses här genom amerikanska ögon och det är en ganska komisk passage när den lilla undergroundrörelsen i New… Läs mer
På väg ut från ett seminarium om Herta Müller och Enligt O frågar oss : Nu får vi se om vi har prickat in nobelpristagaren då? Vi, som just denna dag var Lyrans Noblesser, Bokmania och undertecknad, var rörande överens om att det är dags för en kvinna som skriver om kvinnors förhållanden i världen. Jag har funderat lite av och till under veckan och igår hade jag en elev som sa till mig: Anna, jag längtar till torsdag och jag var på vippen att svara den åttaårige gossen: Längtar du också efter att få veta vem som vunnit nobelpriset i litteratur? Bet mig i tungan och sa istället: Längtar du efter… Läs mer
Oktobers första dag är början på hösten, dimman ligger tjock över strandängarna och träden har skiftat kostym till den brandgula. Då kan det kännas gott att minnas den sköna kvällen i början av augusti då havet var ljummet och vågorna gick så höga att de kändes ”nästan som en vågmaskin”. Nu hoppas jag på en brittsommardag!
Vilken är den längsta bok du läst?
Det frågar Annika i dagens bokbloggsjerka och jag vet att en av de längsta någonsin är Vikram Seths En lämplig ung man. Med sina sådär 1300 bibeltunna sidor var den en riktig tegelsten. En av Harry Potter delarna kan nog också kvalificera sig och Borta med Vinden ligger bra till. På senare tid är nog den bok som tagit längst tid att läsa Jonathan Franzens Frihet, även om den inte var riktigt så tjock så har den absolut tegelstensstatus hos mig.
Ibland kan man undra om desto fler sidor är desto bättre? Hur är det egentligen… Läs mer
kan vara så enkelt som en datoriserad maskin. I min klass lånas det för tillfället som aldrig förr och jag skulle ju kunna hoppas att det är för att de har en så läsintresserad fröken men där tror jag att jag har fel. Det är nog så att det finns en spännande makalös manick på biblioteket och de små åttaåringarna ställer in höjden, knappar in sina PIN-koder och trycker ut kvitton som bara den. Inte ersätter den bibliotekarien men kan den frigöra tid för henne att tipsa om böcker och dessutom få eleverna att låna fler böcker, ja då må det vara hänt.
Från den ena dagen till den andra hade de stora,
de vuxna, blivit små.
Så beskriver Uwe Timm känslan att vara ett litet tyskt barn i slutet av det andra världskriget och den erfarenheten bär han, och kanske många tyskar med honom, med sig under hela livet. Hela världen skakades i grunden och inget blev sig längre likt. Den äldre generationen var krossad och hade förödmjukat kapitulerat både i livsstil och moral och det som varit hjältemod var plötsligt enfald. I denna efterkrigstid där Tysklad delades i två halvor och i skuggan av sin döde storebror, som frivilligt anmält
… Läs mer 
Layouterna har helt fått lämna plats för litteraturen här på bloggen den senaste veckan. För att inte snöa in helt i min bokvärld så kommer här ett uppslag från vår stockholmresa. Håll till godo!
… Läs mer 
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer