Om man nu tänker sig att man åker skridskor sådär en gång per år och att man tycker om att ha med en termos med varm choklad ut i kylan och att man sedan tänker sig att man glömmer termosen i skridskoväskan ungefär det där året som gått tills nästa skridskogång så ska man inte öppna den där termosen utan slänga den direkt. Det ska man.… Läs mer
Googles hyllning till Charles Dickens tycker jag är bedårande. 200 år skulle han fyllt just idag och jag kan nog tycka att hans böcker åldrats sådär. De är klassiker som jag läst i olika sammanhang men inte riktigt återkommer till med ett undantag: Lysande utsikter. Det är min favorit av Dickens. Vilken är din?… Läs mer
för det är mormors födelsedag. Hurra, hurra, hurra! 94 år skulle min söta, men särdeles envisa mormor varit om hon levt och jag återkommer ofta till henne i mina texter och tankar. På bilden är hon ungefär fyra år gammal och står bredvid två av sina syskon. Som äldst av tolv tillbringade hon hela sitt liv med att bry sig om alla de små; syskon, barn, barnbarn och barnbarnsbarn. I mitt sista möte med min mormor så räknade hon upp sina syskon med tre förnamn var, födelsedatum och födelseår. Dessutom väntade hon på sitt lilla ofödda barnbarnsbarn som hon hela tiden kallade ”Tösa”.… Läs mer
Tipsa om tre bokbloggar du läser. Det uppmanar oss Lyran och hon lägger till, välj gärna de mindre kända så att vi får nya bekantskaper.
OK. Lyran och Enligt O läser jag varje dag men de är ju redan etablerade i branchen så att säga och jag inser att de bloggar jag läser regelbundet är de som hängt med ett tag. Inte så nya, inte så särdeles okända men här kommer tre av mina stamställen:
Mimmiemariesböcker – spännande val av böcker, gärna historiska och inte sällan från antikvariat. Jag gillar sociala bloggare som kommenterar och det gör Mimmimarie!
|
| Flämslätt 2009 |
Oavsett om livet är glatt eller ej så kan det vara gott med lite draghjälp…… Läs mer
Ja, vi känner igen det, det är vilsna, småneurotiska människor i New York som av olika anledningar har svårt att komma vidare i sina liv. Solen går ned, det är ett land i ekonomiskt fritt fall, där är författare, förläggare och konstnärer, fäder och söner, Brooklyn Bridge, händelser som förändrar livet för alltid och relationer som inte är enkla. Det är Paul Auster kort och gott. Där finns också ett välformulerat språk, en vemodig underton om tiden som passerar, förutsättningar som förändras och ett snyggt utfört hantverk. Jag var verkligen mycket nära
Jag har ännu en gång hamnat i ett stim av böcker som handlar om ungdomar som är mitt i vilsenheten där mellan barndom och vuxen. Just nu läser jag Vi måste prata om Kevin som är så gripande att jag måste läsa den i små portioner och för några veckor sedan läste jag Mikael Niemis ungdomsbok Skjut Apelsinen. Båda böckerna handlar om ungdomar som inte ser någon annan utväg än att provocera fram en reaktion. Med våld eller med dikter, med ett på ytan självvalt utanförskap eller genom ren mobbing försöker pojkarna skapa sig ett liv.Med betoning på pojkarna, för det här är båda böcker med pojkarna
… Läs mer 
Nästa träff med bokcirkeln utan namn blir den femte mars – alltså har alla hugade en månad på sig att läsa! Och tänka ut ett bra namn 🙂 Hoppas nu att vi blir lika många som ses och pratar böcker som sist. Väl mött!
… Läs mer 
Jag har blivit övertalad, närmast tvingad 🙂 att ge den gode Pål Ååååster ännu en chans. Efter den i mitt tycke gubbsjuka och konstfärdigt konstruerade, evigt upprepande Invisible så trodde jag att det var slut mellan Pål och mig. Men som alla vet är det är svårt att ge upp en gammal kärlek bara sådär, han får en ny chans. En. En lördagskväll till med Pål som sällskap, om inte Sunset Park håller måttet så är det definitivt slut. Finito. 
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer