Kvällspromenaden går förbi ett upplyst monumentalt landmärke till minneslabyrinten över alla judar som mördades i kriget. Det var mörkt när vi väl kom fram till minnesmärket och mycket kusligt att vandra bland alla stenar som var utformade som gravar. Labyrinten hade visserligen räta, välordnade rader så att utgången syntes längst bort i fjärran men det var mer än läskigt. Tvära kast i en stad med mängder av historia i varje gathörn.

… Läs mer

Jag ville inte leva mitt liv med dem och alla deras historier, alltid desamma. Ibland kändes det som jag levde flera liv på en gång (…). Jag började förlora mig själv, jag visste inte längre vad jag själv ville. Jag visste bara vad jag inte ville. Jag ville inte ha ett sådant liv. 

Nina heter Nina av en slump, det var ett fint namn tyckte mamma och pappa då när hon föddes och de fortfarande var en familj. Helst av allt skulle Nina vilja vara döpt efter huvudpersonen i Tjechovs pjäs Måsen. Hon, liksom flickan i pjäsen, är flickan som drömmer om att bli skådespelare, drömmer om en annan plats som… Läs mer

Bag of bones heter Cocoa Daisys Halloweenkit. Spooky!

… Läs mer

Idag firas Halloween over there och jag kan bidra absolut noll vad gäller skräck och läskigheter i böcker. Jag drömmer lätt mardrömmar om otäckheter jag läst och därför läser jag sällan. En och annan polisdeckare kan slinka igenom, men alltför psykologiska kriminalromaner och ren skräck går oftast bort. Om jag ska läsa så ska det vara riktigt bra. Som Belinda Bauer. Som Gillian Flynn, typ.
Mörka platser är en av de bästa kriminalhistorier jag läst på mycket länge och den utforskar miljöer som jag sällan läser om, det mänskliga psyket och…

Recensionsdatum är först om några veckor. Tills… Läs mer

Jag var sorglöst oinsatt och ointresserad av Quickhärvan tills jag läste reportaget i Filter om Hannes Råstam då jag snabbt såg ikapp de två avsnitten av Uppdrag Granskning som Råstam gjorde för några år sedan. När man nu läser boken så redogör den i stort sett för samma sak som teveprogrammen, men med fler detaljer. Det har inte tillkommit särskilt mycket fakta, men boken är ändå minst sagt läsvärd. Det finns en obeveklighet i Råstams berättande som väl får tros avspegla hans journalistiska grävarstil. En lågmäld humor finns någonstans också – jag skall avsluta det här inlägget med ett… Läs mer

Dags att resa till Berlin i verkligheten och till Wien med Enligt O. Rent fysiskt har jag aldrig varit i Wien men jag befann mig där i somras när jag läste den fantastiska Haren med bärnstensögon. På bokmässan lyssnade jag dessutom till Edmund de Waal, jag kan bara uppmana alla som är intresserade av Europas historia och konsthistoria att läsa. Lite ungdomens Ultravox på det!