repris från måndag 17 september 2018

till minne av en villkorslös kärlek – Gardell i högform 

Gyllne morgon, gyllne morgon äntligen är det recensionsdag för Jonas Gardells Till minne av en villkorslös kärlek. Jag lyssnade och läste biografin över den döde och bortglömde författarens Jonas Gardell för några veckor sedan och man glömmer den inte i första taget. Det börjar alltså med att komikerna och författaren Jonas Gardell omkommer i en rondell på väg hem från en förställning

Jag har ännu inte hunnit läsa allt i det nya numret av tidskriften Karavan  men så kommer nyheterna och påminner mig om att fortsätta. Det nya temanumret om Hong Kong är mer aktuellt än någonsin. Demonstranter på gatorna och litteratur i min hand. Passa på att läsa om litteratur från ett land mitt emellan väst och öst.

Det går inte att läsa Påfågelsommar av Hannah Richell utan att tänka på Tjolöholm …

Romanen handlar om en grandiost sommarhus som byggts av en familj där pengarna kommit från en anfader Oberon som startar en affärsverksamhet. Varuhuset Oberon liknar i mycket Liberty och jag tänkte under hela läsningen på det Libertyinredda sommarhuset i Kungsbackafjorden som sov som i en törnrosasömn i många år. När det sedan öppnades upp för allmänheten var interiörerna intakta och helt unika. I Hannah Richells roman så är det unga Maggie som återvänder till det gods där hon vuxit upp tillsammans med

Ön av Ragnar Jónasson är den andra delen i serien om kriminalaren Hulda som bor i Reykjavik. För att krångla till det lite för läsaren så utspelar sig Mörkret (som jag läste förra året och älskade) 15 år senare än Ön när Hulda är på väg att gå i pension. Den berättelsen är en sådan där som man aldrig glömmer men jag vet inte om det är nödvändigt att ha med sig den in i läsningen av Ön. Troligen inte. I Ön är Hulda snart 50 och hon lever för sitt arbete, när en ung kvinna hittas död på en avlägsen och svårtillgänglig ö utanför Islands kust så tar hon sig an fallet. Hon känner att hon måste lösa det, för att bevisa för

Ibland är de där minnen på FB riktigt roliga att se. Jag blev igår påmind om att jag hos en vän blev serverad hemgjort fläderbubbel. Var tvungen att pröva. Vem vet om det bli bubbel av det här men ett roligt experiment är det iaf. Antydan till små bubblor tycker jag mig faktiskt se …

Hem till Scupper Island av Kristan Higgins är en bok som innehåller precis det du ser på omslaget. Ung kvinna, lurvig hund, stjärnbeströdda nätter och förstås romantik. Det här är en feelgood av det ganska mallade slaget, den utspelar sig på en ö i Maine dit en 30-nånting kvinna flyttar tillbaka. Hon har lämnat ön som tonåring och nu kommer hon tillbaka för att läka såren efter en olycka och kanske få kontakt med sin familj igen. Man fattar väldigt snart vad som hänt och vad som kommer att hända men humorn överraskade mig (att en hel del skämt är relaterade till prutt och bajs skulle kunna avskräcka …)

Ja, vad gör då en medelålders tant som sitter i en sommarstuga hela sommaren om inte nappar på det helt färska spelet från Niantic – och jag gillar inte HP särskilt mycket ens. Man (jag) gillar att promenera och jag gillar att samla på saker och lösa uppdrag och ja typ så. Problemet med både Pokemon Go och Harry Potter Wizards Unite är att man behöver komma åt stop/värdshus och gym/fort och ofta behöver man dessutom samarbeta med andra för att komma framåt i spelet. Vad gör man (jag) då. Jo närmaste kluster där jag kan spela (mer än bara gå och fånga och samla diverse) är inne på Pilane skulpturpark.