Så har vi gått i mål med läsningen av Älskaren, och som alltid var det intressant att lyssna på bokcirkeln inne hos Lundströms. Den här sista tredjedelen av romanen tyckte jag var sorglig och mycket vemodig. Avsked utan avslut, avresa utan hopp och den åldrande författarinnans blick på den ungdom som en gång var. Hon lämnar sin barndom för gott genom avresan med linjeångaren.
Vinden har stannat av och under träden råder det övernaturliga ljus som följer på regnet. Fåglar skriker för full hals, vansinniga, de vässar sina näbbar mot den kalla luften, de får hela rymden att klinga på ett nästan bedövande… Läs mer
En löjlig människas dröm – så är min Dostojevskijoskuld tagen med en liten kort novell ur den senaste novellixserien. Nu vet jag ännu mer säkert varför jag inte läst någon av hans romaner, ordrikedomen och det snirkliga, filosofiska är inte riktigt min preferens. Rent objektivt kan jag se att det här är fin och läsvärd litteratur men alla orden holkar, som giftdropparna som faller från ormen ned i Lokes öga, ur mitt intresse och jag har svårt att hålla fokus.
Jagberättaren i den här novellen är en rysk man i sina bästa år som tycks sig fjättrad i den moderna, förnuftiga tiden. Nu pratar… Läs mer
Bokbubblarna ses ikväll för att prata Niffeneggers roman Själens osaliga längtan och vad jag tyckte om romanen som är långt utanför min vanliga låda hittar man här.
Jag vet att min kommentar var när vi valde att ”jag är inte så förtjust i de där tvillingböckerna” och det är jag inte efter den här boken heller. Jag stör mig på att det känns som att man gör det lite enkelt för sig genom att kasta in ett tvillingpar som är både symbiotisk beroende av varandra och samtidigt inget hellre önskar än att vara oberoende och fria. Jag hade velat tala med mina bubblare ikväll om den här tvillinggrejen.… Läs mer
Uppmaning: Börja dagens inläggsläsning med att klicka igång bakgrundsmusiken – soundtracket till Kjell Westös förkrigsroman Hägring 38 är Ravels Bolero, ett stycke som börjar lågmält och stilla. Melodislingor som väver sig om varandra, upprepas och ökar i styrka fram till det dramatiska crescendot.
Huvudpersonen i den här romanen, som tar sin början i Helsingfors i försommartid 1938, är advokat Thune. Han är fyrtioårsåldern och har blivit lämnad av sin fru, livet känns alltmer meningslöst. Han har en humanistisk och liberal livshållning, har arbetat i beskickningar… Läs mer
Som jag ångrar att jag inte köpte den här kartan på Tate. Klicka för att få den större och läs! |
… Läs mer
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Den här bloggen innehåller kakor. När du klickar dig vidare så accepterar du också att kakor hamnar på din dator, surfplatta eller mobiltelefon.
Senaste kommentarer