Mitt Tokyo är en blandning av stadens historia och författarens upptäcktsfärder på jakt efter diverse minnesmärken i en bebyggelse i kraftig förvandling. Tokyo ändras snabbt och osentimentalt och trots att bokens kapitel vart och ett baseras på de ställen där Braw bott som SvD-korre känner hon nästan inte igen någonting när hon nu återvänder. Jag blev lite förälskad i Tokyo, denna civilisationens slutpunkt, vid Japanresan nyligen och hade kanske hoppats på mer hipstertrivia än vad Mitt Tokyo bjuder på. Långsamt börjar jag tycka om bokens approach, dock, med mixen av historiska och personliga… Läs mer
Snart kvävd av kaprifolen. Dags att rensa – men de får lov att blomma över först. Båda två. Först njuta, sen jobba.
Varning: Den här texten innehåller mängder med spoilers. Sluta läs nu om du själv tänker läsa boken med full behållning.
Murakami vet var han har sina läsare och blinkar friskt till oss i Den färglöse herr Tazaki. Mängder med Murakamiska ledtrådar läggs ut, men han snuvar oss på konfekten. Inte för att han brukar vara så noga med att följa upp och knyta ihop (återkommer till min teori om varför), men nu lurar han oss rent ut. Trodde du, läsare, att det fanns en sekteristisk konspiration bakom min ungdomskamrats framgångsrika kursverksamhet för företagskultur? Vilken långsökt tanke, vad… Läs mer
Ja, inte är det riktigt bekvämt att lyssna på Oceanen vid vägens slut. Början startar så fint, det är en snart femtioårig man som ska resa på en begravning och bestämmer sig för att ta en sväng på landsbygden. Han hamnar vid sitt barndomshem som är rivet sedan länge men grannhusets damm, den som tycktes stor som en ocean då när han var sju, finns kvar. Sittandes på bänken kommer minnena tillbaks. Det är då som den här berättelsen börjar hemska till sig: döda som går igen, övernaturliga djur och ett hål i foten. Ett så otäckt hål i foten att jag blir mörkrädd bara av att tänka på det. För att inte tala… Läs mer
|
Årets utställning vid Pilane gravfält, Tjörn, är öppnad. Särskilt fint var vårt besök idag eftersom hagarna inte var betade. Sommarblommor och högt gräs är en ovanlig syn. Som vanligt så gillar jag Laura Ford bäst av alla. Hennes skulpturer minns man länge och Domedagen med de ångerfulla djuren fjättrade i sina svansar och idisslande får i bakgrunden kan få vem som helst att reflektera ett varv till.
|
| Days of Judgment av Laura Ford |
 |
| Versus av Tony Cragg |
 |
| Self Portrait of Inner Turmoil av Jacob Dahlgren |
… Läs mer
Jag hör till vilseipannkakangenerationen – vi som växte upp på sjuttiotalet och såg på indoktrinerande dockteater på TV2 och var rädda för utsugarkapitalisterna i form av storpotäter. Det blev ju människa av mig ändå trots dessa trauman men Staffan Westerbergs röst är för evigt förknippad med Vilse.
Rösten finns där och hindrar mig från att höra, den fjärmar mig från berättelsen till en början och jag bestämmer mig för att lyssna om, börja om. Jag vill inte att något ska komma mellan mig och texten. Mellan mig och föreställningen. Elvaåringen är en fantastisk, poetisk
… Läs mer 
Då ska du anmäla dig här i kommentarsfältet på studs. Jag har en provprenumeration att lotta ut av den här nya spännande tidningen som har sin bas i Göteborg. Det jag läst hittills har varit riktigt bra!
Som alltid i mina små tävlingar så får man en lott om man kommenterar här på inlägget, två lotter om man dessutom bloggar eller fejsbookar eller twittrar om utlottningen. På söndag den 1 juni kl 24 drar jag en vinnare. Glöm inte att berätta vem du är i din kommentar så att jag kan få tag i dig när du vinner!
Vill man inte vänta och se om man vinner så kan man redan idag beställa en provprenumeration: 3 nummer … Läs mer
Långhelg för många och iskalla vindar från norr. Då kan väl en roman om en värmebölja passa extra bra? Sommaren utan regn är en härlig relationsroman och det handlar om familjen Riordan. Det är slutet av 70- talet, livet går sin gilla gång på den lilla gatan i London. Gretta pratar oavbrutet, bakar sitt irländska bikarbonatbröd trots den envisa värmeböljan som drabbat landet och maken Robert som nyss pensionerat sig från banken har lite tappat styrfart. Han stiger trots allt upp samma tid varje morgon och går ut för att köpa tidningen. Just den här stekheta morgonen kommer … Läs mer
Hej!
Vi är klass xx från xx-skolan i Kungälv.
Vi har läst din bok Dagens katastrofer och vi tyckte den var bra. Vi kände att vi var med i boken och att det var som om det som hände var verklighet. Det vi gillade var att den var både sorglig och rolig samtidigt. Att det var en hund med var kul och att man fick veta om Majkens rädslor var bra. Det fanns många roliga händelser i boken, till exempel när Majken bar Blunder och tappade honom, när Blunder bajsade på graven, när Majken och Calle pratade på slutet. Vi undrar om du kommer att skriva en del två där mer saker händer med Majken och Calle?
Skulle vi kunna få ställa
… Läs mer 
Hos Linda reser vi jorden runt varje vecka. Idag går trippen till Israel. Häääng med!
1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Israel eller är skriven av en författare med anknytning dit.
I Shani Boianjius debutroman Det eviga folket är inte rädda får jag möta de tre israeliska tonårsflickorna Yael, Avishag och Lea. De är 18 år, barndomsvänner och har kallats in till den obligatoriska värnplikten. Helst av allt drömmer de sig tillbaks till den tid då de var barn, då när de var oövervinnerliga och då livet var, i alla fall i minnet, lättare att leva. Att bevaka gränsövergångar,
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer