Braslianskt är det på fotbollsplanen ikväll och brasilianskt är det på bokmässan i höst. En av de böcker som jag ska läsa innan mässan är Daniel Galeras Med blod i skägget. Fredagen den 26 september kan jag höra honom på mässan:
”Vår sköna plikt är att föreställa oss
att det finns en labyrint och en tråd.”
Usch – ömma tår det där med hyllvärmare som jag verkligen borde ha läst för länge sedan. Det är Lyran som frågar i sin sedvanliga tematrio och jag kan absolut bidra:
Liberty ligger i min hög och tittar tegelstenstjockt på mig. Den är på gång.
Revolutionskrivarna ville jag läsa för flera månader sedan men huvudet var inte på plats. Nu är det påsatt igen och jag har börjat.
Kärlekens ärr är en novellsamling som stått i min hylla minst tre år. Hög tid är det!
Vila i frid ärden första i serien om den kvinnliga polisen Emma som kallas till Yasugari japanska spa på Hasseludden. En känd skådespelerska har hittats medvetslös i en av tvagningsbassängerna och snart förstår både polisen och allmänheten att det härjar en serimördare i den till synes avkopplande miljön.
Jag fortsätter mitt semesterlyssnade och har alltså bytt deckarserie från Jungstedt till Sarenbrant. Ungefär same same. Ok underhållning. lättlyssnat och lite lagom invecklad intrig. Jag blev väldigt sugen på att bada i en uppvärmd källa igen, vårt besök i Kurama kan man läsa om… Läs mer
Det kan ju låta något förmätet men jag har faktiskt en lite dold agenda med min blogg. Bloggtestet hos besökstoppen avslöjade mig. Jag vill gärna försöka inspirera till läsning. Blygsamt? Nej, men kanske lyckas jag locka någon med hjälp av en text jag skrivit. Då känner jag mig riktigt nöjd. Söker ett visst mått av bekräftelse var en annan sida av att vara inspiratörsbloggare. Ja, kanske. Avslöjad där också.
Vilken är din drivkraft att blogga?… Läs mer
Jag kommer vara här i skolsken och i skugga är den poetiska titeln som förvirrar min läsning. Jag hade inte förväntat mig en dystopi där den enkla tolkningen är att all mänsklig civilisation till syvende och sist leder till total katastrof. De framsteg som civilisationen för med sig så som sjukvård, utbildning, infrastruktur och annat gott överskuggas av människans maktlystnad, vilja att äga och vilja att härska. En sorts utväg finns i konsten och den ultimata utvägen är att återgå till ursprunget. Tillbaka till savannerna, tillbaka till jägar- och samlarlivet.
Huvudpersonen i den… Läs mer
Les bleus åkte ut igår, jämte Holland så är det alltid det lag som jag hejar på. Snyft. Snyft och jag som hade ett boktips kvar att leverera. SvD skrev också häromdagen och jag ville så gärna få peppat för Författaren i familjen jag också. Så här kommer:
Författaren i familjen är en typisk söndagsroman. En så’n där bok som man behöver en ledig dag för, som när man börjat läsa inte går att sluta. Grégoire Delacourts debut är samtidigt både lättsam och fylld med djupaste allvar. Han berättar om Édouard som när han är sju år gammal läser upp en vers på familjemiddagen och plötsligt har han blivit
 |
| Sommarboken – sommarklassiker! |
Tove Jansson skulle fyllt 100 i år och jag läser om alla hennes texter. Med turen kommen till Sommarboken sätter jag mig till rätta i trädgårdsstolen och njuter. Jag vet att de 22 korta kapitlen kommer att ge mig både småfniss, funderingar om det allra allvarligaste och en vacker skildring av vänskapen mellan ung och gammal. Sophia sommarbor med sin pappa och farmor på en ö i Finska viken och längst ut i havsbandet blir livet avskalat, bara kärnan i den mänskliga existensen blir kvar: fiska och fantisera, läsa och leka, fundera över livet och döden. Och vänskapen
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Den här bloggen innehåller kakor. När du klickar dig vidare så accepterar du också att kakor hamnar på din dator, surfplatta eller mobiltelefon.
Senaste kommentarer