Idag skriver jag om Joburg Blues på Kulturkollo.se |
… Läs mer
Idag skriver jag om Joburg Blues på Kulturkollo.se |
… Läs mer
Den som törstar utspelar sig till stor del på Flämslätts stiftsgård. Det är trakter som jag känner väl och därför retar jag mig hela boken lång på att uppläsaren inte kollat upp betoningen. ’Flämslätt när det ska heta Fläm’slätt, störande som påverkar hela min upplevelse. Dessutom är inläsningen allmänt störig, entonig och oengagerad. Synd.
Själva boken då? Vi möter ännu en gång rektor för Västgöta Universitet, Emma. Hon ska deltaga i begravningen för en av sina professorer på Fläm’slätt och utan att avslöja för mycket så blir hon tillsammans med kyrkokören indragna… Läs mer
En mörk strimma av ljus är skriven av den syriska kvinnan Samar Yazbek. Hon fick Svenska PEN:s Tucholsky-pris 2012 med motiveringen ”för hennes rapporter från det syriska upproret – texter präglade av mod och sanningslidelse och med sin
… Läs mer
Jag hinner dåligt med just nu. Det blir bloggen här som får stå tillbaka en smula, hoppas att ni fortsätter att klicka er hit ändå. Jag lovar att det kommer bättre tider. Snart.
Imorgon är det måndag. Det betyder ny temavecka på Kulturkollo och så betyder det just den här måndagen avslöjandet av de nominerade till Augustpriset. Jag kan bara önska en sak och det är att Majgull Axelssons bok Jag heter inte Miriam kommer med på listan. Då är jag nöjd.
12.15 imorgon direktsänder Augustpriset. Jag håller tummarna!… Läs mer
Att skriva noveller. Är inte säker på att jag läst tillräckligt många för att kunna generalisera, men om Munro (i de fåtal jag läst av henne) beskriver hela livsöden fungerar den för mig okände katalanen Monzó annorlunda. Han tar en betraktelse, adderar en fundering och placerar dem i en novellkontext. En person besöker sin far på ålderdomshem. En miljö och situation värd att betrakta. Vad skulle hända om pappan var transvestit? Jo, man lägger en absurditet till betraktelsen och gör novellen vassare. Kanske är det publikfrieri, kanske är det ett sätt att stå ut med tristessen… Läs mer
Plötsligt är det fredag och jag har fortfarande inte skrivit om Världens viktigaste kyss av David Levithan. Kanske är det för att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva? Med de tidigare böckerna jag läst av honom: Jag, En och Love is the Higher Law så var min reaktion så omedelbar, så totaluppslukande. Riktigt så var det inte den här gången, kanske var det för att jag inte riktigt var i fas och faktiskt hade jag lite svårt att uppmana intresset för alla de här paren som jag får möta.
Berättarrösten är en man som tittar på nutiden och förundras över hur annorlunda livet är för… Läs mer
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Den här bloggen innehåller kakor. När du klickar dig vidare så accepterar du också att kakor hamnar på din dator, surfplatta eller mobiltelefon.
Senaste kommentarer