Staden stinker av sardin. Så är det, och jag gillar inte lukten av fet fisk. En fin fisk i filt är mer min stil. Om nu den hjälper till att hålla ordning på nycklarna är det ännu bättre …
På plaketten syns Lord Byron som vistades i Monserrate och inspirerades av den vackra naturen och en väns trädgård. Vi skålade med en körsbärslikör, ging-jinha, som serverades i en liten chokladkopp. Sällan har en körsbär i likör smakat så bra 🙂
… Läs mer
Efter en vindlande busstur genom murgrönetäckt skog anlände vi Palacio de Pena. Som ett sagoslott med tinnar och torn, pastellfärger och kakelplattor i en salig blandning. Väldigt på gränsen till kitsch men vidunderlig utsikt över berg och dal.
De två karaktäristiska skorstenarna höre till köket på palatset nere i byn Sintra. Palacio Nacional var väsentligt mer genuint och hade en fantastiskt vacker inredning.
Moa Martinsson och jag på en marmorbänk i Belem. Läs, och prata sedan klassisk arbetarlitteratur med oss på Kulturkollo. Vi börjar på måndag på FB i gruppen Kulturkollo läser. Välkommen!… Läs mer
Slumpen gjorde att vi idag såg de fina kaninerna av Antonio da Costa i fullstorlek. Lugn du hinner är titeln och passar fint på entunnelbanestation. Kakel förstås, vad annat här i Portugal.
… Läs mer 
Resans överraskning så långt var det maffiga moderna museet i Belem. Länk kommer snart. Pedagogiska och välhängda utställningar som guidade oss genom 1900-talets konstriktningar. Väl värt att besöka.
Monumentet till minne av Portugal som sjöfararnation. Pampigt vid kajen som tidigare var platsande man ställde iordning skeppen som skulle ut och handla i världen. I klostret finns också Vasco da Gamas grav. Den såg vi inte. Däremot gick vi in i vagnsmuseet som här till presidentpalatset. Överdåd är bara förnamnet.
|
| Idag är det min tur att publicera min årsbästalista på Kulturkollo – kika gärna in där! |
… Läs mer
Fernando Pessoa sitter med ett glas i hand mitt ibland shopping och restauranger. Lite längre ned på gatan hittar jag världens äldsta bokhandel: Bertrand Livreiros från 1732. Jag blev tvungen att köpa en liten tunn bok, det blev dikter som Pessoa skrivit på engelska. Han var portugis men växte upp i Durban, utbildade sig på engelska och skrev på båda språken.
(The Night is My Garment)
The night is my garment, the stars
Are my girdle in space;
The day is a thing that wars
With mine outer grace
Of stars.
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer