I fjärran syns fyrverkeriet nere i hamnen och med det så ska jag avsluta årets bloggande. Men hopp om ett gott nytt år för oss alla!
Årets sista utlästa bok blir troligen Jean-Paul Didierlaurents Mannen som läste högt på 06.27-tåget. Mycket fransk, lågmäld lite sorgesam humor och med en man i huvudrollen som hittat en meningsfull sysselsättning på väg till sitt trista jobb som maskinskötare på en fabrik som mal ner böcker till pappersmassa. Visst är det bra med återvinning man den där sysslan känns bara så förfärlig, bestsellers och prisbelönta romaner sida vid sida i kvarnen och så kommer de ut som en grå korv i andra änden. Guylain räddar då och då en sida från kvarnen och den läser han upp för sina medpassagerare på
Den japanske älskaren av Isabel Allende är en roman där man får följa Alma genom hela hennes liv. Nu bor hon på ålderdomshemmet Lark House där hon har anställt en personlig assistent, Irina. Alma är en begåvad konstnär som hela sitt liv arbetat med tyger och många tycker att det är ett konstigt val att flytta rån sitt bekväma hus i ett av Kaliforniens bästa områden och bo på ett enkelt boende för åldringar. Det visar sig att Alma har sina anledningar. Som liten flicka skickas hon från Polen till sina släktingar i San Fransisco, allt för att undvika den förföljelse som judar utsätts för i Europa. I USA
Luftburen av Susanne Boll är del två i serien om psykologen Vera Lilja. Det har gått några månader sedan Eldsystrar slutade och Vera vill gärna börja arbeta igen. De dramatiska händelserna finn i hennes minne men hon vill ha vardag och bestämmer sig för att återuppta sin praktik. I försommarstockholm mördas samtidigt en man, han kastreras brutalt och Veras vän, polisen Kennet, dras in i utredningen.
I Veras privatliv rör det på sig rejält, hon bestämmer sig för att flytta ut från innerstan, hon återupptar kontakten med sin son och hennes bästa väninna verkar inte må bra. Dessutom
Vinter i P1 är en pendang till Sommar och igår lyssnade jag på flera av programmen, de finns alla som pod. Som alltid är det Stina Wollter som fastnar, det här programmet talar hon mycket om konsten att uppleva och upptäcka konst. Så underbart förhållningssätt som hon har – människan är skapad för att skapa och väcker konsten någon slags reaktion, känsla eller minne då är det bra konst. För alla som känner sig lite främmande för att uppleva konst så rekommenderar jag hennes prat, det är befriande och berättar det självklara: konst är ingen prestation, konst är ett förhållningssätt till livet.
Jag fortsätter mitt tipsande om underhållande romaner, i Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död av Alexander Karim så vaknar den ganska ordinäre mannen Jonas Paulsson en söndagsmorgon och innan dagen är slut så har han mördats. När han sedan vaknar nästa morgon så tror han att det hela kanske var en dröm men han inser att det nu är lördagen som han återupplever. Nästa dag är det fredag och Jonas inser att han kanske kan förändra berättelsen och hindra mordet om han själv bara är uppmärksam och väljer att förändra handlingen. Alexander Karim berättade på bokmässefrukosten
Jag har under många år bott nära kyrkogårdar och jag har alltid haft en fascination för alla de människor och deras berättelser som finns att upptäcka bakom stenarnas inskriptioner. Min barndoms kyrkogård vid Fullestads kyrka återser jag bara när jag besöker min pappas grav men jag har tillbringat många timmar där som barn, sedan har vandringar på Östra kyrkogården följt. Där ligger också M, i den stora askgravlunden. Östra kyrkogården är enorm och där finns det de mest spännande gravar och mausoleum att upptäcka, den ligger några hundra meter från min nya lägenhet. Men så när jag flyttade in
Ibland behöver man skratta riktigt ordentligt och Martina Montelius crazy berättelser är ett säkert kort. I Stackars Birger så är det sufflösen Gisela Vannefjord som bestämmer sig för att sätta patriarkatet med alla sina härskartekniker rejält på plats. Hon arbetar på den stora teaaaatern i huvudstaden och där arbetar också den hyllade regissören Birger. Berättelsen börjar när Gisela tröttnat på att behandlas som en ovetande tjänarinna och hon har stängt in Birger i sin potatiskällare.
Gisela har fullt sjå för att nyfikna grannar inte skall upptäcka honom och när Birgers dotter,
Dunbar av Edward St Aubyn lyssnade jag på i engelsk uppläsning och den höll mig sällskap när jag var ”the unboxing queen”. Man kastas rakt in i handlingen och romanen börjar med att två äldre herrar kommer i samspråk. Snart förstår man att de båda är på någons slags klinik och att de båda har hälsoproblem att tampas med.
Ganska snart förstår man också att en av herrarna är Henry Dunbar, en mycket förmögen mediemogul och företagsledare som blivit placerad på kliniken av två av sina döttrar. De är sugna på att ta över företaget och de är väldigt sugna på att tjäna pengar på kuppen. Såpass att
Little Women i BBC s tappning har varit mitt sällskap de senaste kvällarna. Tre avsnitt lång är den här miniserien som bygger på Louisa May Alcotts klassiska roman och känslan är först lite för mycket matiné. Miljöer och kläder är magnifika, skådespelarna skickliga och det är en liten aning för glättigt. Romantiken och livet i den lilla byn till synes opåverkade av det inbördeskrig som pågår. De fyra systrarnas far är inkallad och uppmanar dem att vara tappra och låta livet fortgå, vilket de gör. Likt Laura i Det lilla huset på prärien så är det en av systrarna som berättar och Jo March är en av de klassiska
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer