I Vinterdagbok är Paul Auster väldigt konkret. Han har blivit medveten om sin dödlighet och det här är en skildring av livet fram till ålderdomen (han är sextiotre) och han berättar om det genom att katalogisera sitt fysiska liv så här långt – sin kropp, var och hur han bott, när han varit nära döden och hur han reagerat fysiskt på psykologiska trauman. Han beskriver sina föräldrars åldrande och rekonstruerar deras liv. Han beskriver sin ungdoms kärlekar, sitt långvariga äktenskap och sin relation till hustruns familj. Allt skildras med en exakthet som skulle kunnat kännas
Senaste kommentarer