Den tredje hustrun är en brittisk feelgood som för ovanlighetens skull har en medelålders man i huvudrollen. Adrian har gift om sig för tredje gången med den söta och oförargliga Maya. När Maya en sen och blöt natt hamnar framför en buss och dör blir Adrian tvungen att börja fundera över hur hans liv egentligen sett ut och hur han vill ha det i framtiden. Han sörjer Maya, men han sörjer också det lyckliga familjeliv som han trodde han hade. Med två ex-fruar och fem barn i varierade åldrar, ett framgångsrikt företag och håret i behåll så borde han kunna starta om på nytt men sorgen och tvivlet hänger
Med något stirrande blick från Yours Truly så skulle man kunna tro att det var en förfärlig eftermiddag i Marieberg. Så var det nu inte – mer än 20 år har gått sedan lärarprogrammet men när vi ses så är allt som igår. (Och inte är vi ett enda år äldre heller …)
Härligt!
… Läs mer
|
| Idag skriver jag långsamhetens lov inne på Kulturkollo. Välkomna dit! |
… Läs mer
Att Kate Atkinson är en fantastiskt bra författare visste jag sen tidigare, men så här bra? Det är närmast overkligt vilken roman hon har skrivit i En gud i spillror.
Återigen får vi möta den engelska övremedelklassfamiljen Todd. I Liv efter Liv var det Ursula som levde sitt liv om och om igen och i den här romanen är det brodern Teddy som lugnt och stilla försöker leva sitt liv efter att ha överlevt uppdraget som pilot under det andra världskriget. Den unge mannen som drömde om att bli författare och poet, hamnar på bank som sin far och flygvapnet känns närmast som en räddning. Han utbildas till… Läs mer
I många stycken är Elizabeth Hands roman helt glimrande läsning även för en sån som jag men så kommer det passager när jag bara tänker Toooooo Much. Jag fattar poängen, jag hänger med … det finns en poäng med kroppsvätskorna, knarket och misären men för mig är lagom bäst. Jag minns att jag tänkte precis likadant när jag läste Dark Places av Gillian Flynn. Så jä**a bra och så väl mycket skit. Finns det något som heter grime-lit?
I Generation Loss får jag följa med den neddekade fotografen Cass Neary till en lite ö utanför Maines kust. Hon hade några år i rampljuset som 20-åring när hon fotograferade… Läs mer
|
| 18 april drar nästa Kulturkollo läser igång. Då pratar vi om Miniatyrmakaren. Hääääng på! |
… Läs mer
Tack snälla Katarina på Som ett sandkorn som skriver så fint om min lilla blogg idag.
Det kan behövas lite pepp för pollensäsongen är inte min bästa – orken är totalt slut.
Tur att jag har fin läsning för kvällen!
… Läs mer 
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer