måndag 28 mars 2011

let the great world spin – världens väldighet

Livet i New York 1974 snurrar på och i berättelsens mitt hittar vi mannen på linan, han håller balansen och tar sig mer än 100 våningar upp från marken från det ena World Trade Center tornet till det andra. Akrobatnumret får staden att stanna till ett ögonblick men det är omöjligt att stoppa en stad som aldrig sover. Nedanför mannen på linan fortsätter livet och i Colum McCanns roman Let the Great World Spin får vi följa några av stadens invånare. Den irländske prästen som lever bland horor och hallickar, socitetsdamen

70-talet är veckans tema och jag tänker mig att bjuda på några foton från årtiondet under veckan som kommer. Det här har jag bloggat förut men det är liksom jag som läser högt. 1971 och 2016. Same, same.

… Läs mer

Läs mer om vår nästa bokcirkelbok! Vi läser och samtalar sedan om romanen med författaren!

… Läs mer

Negar Naseh, Daniel Qviström och Kristina Kappelin möttes för att samtala om vi och de, innanför och utanför. Qviström påpekar att språket som man använder styr sättet man ser på flyktingfrågan. Ord som flöde, transparens osv ger oss en viss distans. Någonstans är Sveriges sätt att hantera flyktingfrågan på ett sätt som gör att människor inte möts. Den starka staten gör att ansvaret mer läggs på samhället än på individen. Har vi ett moraliskt ansvar som individer?

Temat för årets festival är ordets kraft och författarna som möts har alla skildrat tiden runt den andra världskriget. Åsbrink berättar om sina personliga drivkrafter för att undersöka tiden, i Wienerwaldromanen var det ett brevmaterial som blev grunden och i den nya romanen så var det faderns historia som judisk pojke i efterkrigstiden. Marte berättar hur hon när Breiviks attentat i Norge genomfördes bestämde sig för att försöka finna de längre linjerna kring högerextremismen i Norge. Utöver det så hade Marte ett intresse för den judiska förintelsen i Norge eftersom hon bott i ett hus varifrån… Läs mer

Ann Enright är Irlands mest lysande författarstjärna och vann Booker-priset 2007. Idag intervjuade jag henne och texten kan man läsa på Kulturkollo. Det blev bra, som det plägar.

… Läs mer

Björn Wiman beskriver Samar Yazbeks bok Resa in i tomheten som årtiondets viktigaste bok, det är ett  reportage som förändrar synen på världen.

Haffa mig om ni ser mig så vi kan säga hej!

… Läs mer

Festivalhelg på gång och en av programpunkterna som jag inte vill missa är den med Negar Naseh. Hennes två romaner hittills är så fantastiskt bra och de lyfter på olika sätt ensamhet trots att man är tillsammans. Min text är en repris från april i år:

Negar Nasehs debutroman utropade jag till 2014 års bästa debut. Under all denna vinter  beskrev jag som en klaustrofobisk och ganska skrämmande text med psykologisk skärpa som nästan gav mig andnöd och vad ska jag nu då kunna skriva om De fördrivna?  Att det är en klaustrofobisk och skrämmande text med psykologisk