I sovrummet på ovanvåningen ligger de två bomullsdoftande pojkarna och sover och i vardagsrummet hör den sörjande pappan någon som envetet väsnas vid dörren. Han öppnar motvilligt, är det ännu en av alla välmenande släktingar, vänner och bekanta som kommer med plastbyttor med mat, tröstande ord och blickar som knappt vågar möta hans?

Nej, in tumlar den asätande, stinkande kråkan. Den som rotar runt i sorgen och som med humor, klokskap, irriterande sanningar och ständigt kraxande lovar att stanna så länge det behövs. I Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter får vi omväxlande höra pappans, pojkarnas

Nu börjar det närma sig vinterns stora äventyr. Mot andra sidan jorden bär det av om ett par veckor och planeringen är i full gång. Jag har börjat läsa en och annan passande bok också så det blir nog några inlägg här de kommande veckorna. Just nu är det alla fina kartor som jag fått av Marie som detaljstuderas. Kanske har du några tips till mig? Något som inte skall missas? Någon bra roman som man måste läsa? Film som måste ses? Tipsa på!

Det måste vara här av Maggie O’Farrell är en sån där roman som man läser utan att kunna sluta och som lämnar ett tomrum när man läst klart. Det har tagit mig flera dagar av kraftsamlade för att sätta mig ned och skriva några rader om den, troligen för att prestationsångesten kommer farande när man läst något riktigt bra. Hur ska man liksom kunna göra den rättvisa?

Daniel är lingvisten som är en äkta Brooklynbo men som har hamnat på Irland. Med sig i ryggsäcken har han sin farfars aska som han fått i uppdrag att begrava bredvid farmoderns. På en liten grusväg stöter han på en stammande pojke