Duraid al-Khamisis bok Regnet luktar inte här har underrubriken – ett familjeporträtt och jag tror att det är just det tillägget som gör att jag lägger ifrån mig den besviken. Jag hade så gärna velat läsa ett fördjupat porträtt om den irakiska guldsmedssläkten, om deras bakgrund och hur familjen förändrades i och med flykten från Bagdad. Det är när texten handlar om familjen som jag riktigt intresserar mig, när det blir ett reportage från Husbykravallerna eller en tonårigt trotsigt text om att samhället suger då tappar al-Khamisi mig. Tyvärr är det här för spretigt för mig, det ryms bådeDuraid al-Khamisis bok Regnet luktar inte här har underrubriken – ett familjeporträtt och jag tror att det är just det tillägget som gör att jag lägger ifrån mig den besviken. Jag hade så gärna velat läsa ett fördjupat porträtt om den irakiska guldsmedssläkten, om deras bakgrund och hur familjen förändrades i och med flykten från Bagdad. Det är när texten handlar om familjen som jag riktigt intresserar mig, när det blir ett reportage från Husbykravallerna eller en tonårigt trotsigt text om att samhället suger då tappar al-Khamisi mig. Tyvärr är det här för spretigt för mig, det ryms både
Jag nås av beskedet att en av mina absoluta favoritförfattare har avlidit. Torgny Lindgren har jag läst i hela mitt vuxna liv och jag älskar att höra hans romaner upplästa av honom själv. Jag funderade på vad som skulle kunna passa att reprisera och fann min text Minnen från 2011.
Det här med minnet och minnen är verkligen något att fundera över. Torgny Lindgren hävdar i Minnen som jag lyssnat på som radioföljetong att vårt minne är synens gråstarr och hörselns tinnitus. Minnena ska alltså störa och grumla våra sinnen så att vi har svårt att uppfatta sinnesintryck
 |
| Idag skriver jag om en fin fantasyroman på Kulturkollo. Dessutom kommer författaren själv till tals. Kika in! |
Oj så fint det var att återse Alex och Fredrika. Som att möta ett par gamla vänner igen efter en ganska lång tid, ni känner igen känslan. Det var som igår.
I Syndafloder, som Kristina Ohlsson envist hävdar är den sista delen om polisen Alex Recht och hans kollega Fredrika Bergman, så börjar boken som sig bör med ett mord. En äldre man hittas skjuten sittande i sin länsstol framför brasan och snart följs det mordet av en hel radda. Mitt i sommaren skall polisgruppen runt Alex och Fredrika försöka reda ut vad som hänt. Samtidigt handlar det om liv och död på flera sätt i Fredrikas liv och hon lever med
Ska man vara positiv så kan man likna vårt hus vid ett konstverk gjort av Christo. Kan man slå in en tysk riksdag, en fransk bro eller en hel konsthall så varför inte en bostadsrättsförening i Gårda?
Det fina konstverket med tillhörande ljudkuliss när det blåser och regnar skall vi ha fram till tidig höst och det är faktiskt en sorg att inte se dagsljus eller kunna använda sin balkong. Tur att man kan sitta inne och titta på datorn …
Tack, tack Marie Lundström på P1 som fick mig att läsa något som jag inte alls tänkt. Hennes intervju med Edward St Aubyn inledde min lördag och så var det kört. Klart att jag klickade fram Glöm det på Storytel och eftermiddagen blev fylld med pokenad (hej lilla Pichu!) och ljudbok (och några timmars jobb).
Edward St Aubyn är författaren som använt egna erfarenheter med en uppväxt i en gravt dysfunktionell överklassfamilj till att skapa fiktion. I Glöm det är Patrick (eller Edward om man så vill) fem år och tillbringar sommaren på familjens lantgods i Frankrike. Romanen är så snyggt disponerad
I Göran Redins andra del av Lövbergatrilogin En skärva hopp återser vi tvillingarna Erik och Karin från Lövberga gård i Östergötland. Det är tidigt 1630-tal och Erik har tagit värvning i Östgöta ryttare. Han befinner sig på väg till kriget på kontinenten, Karin har tagit tjänst hos den holländske bokhållaren på Finspångs bruk. Med sig har hon sina kunskaper om läkekonst som hennes farmor lärt henne och en fallenhet för att läsa, räkna och lära nya språk. Kvar hemma på gården är storebror Anders som allt mer längtar till den dag då han ska kunna starta sin egen familj och bli bonden på
Novellix nya box med nio noveller skrivna av idel favoriter måste ägas. Grannar är temat och omslagen är utformade av Karin Mamma Andersson – bara en sån sak!
 |
| Jo, jag spelar Backpacker – också. |
Dagens sista inlägg får bli en liten kort blänkare om Chimamanda Ngozi Adichies nyutkomna Brev till en nybliven förälder som jag lyssnat på under eftermiddagen idag. Det är ett feministiskt manifest som med femton vardagsnära råd vill få alla föräldrar att fundera över vilka värderingar och roller de skickar med till nästa generation. Texten är ursprungligen skriven som ett brev till en väninna som just fått sitt första barn. En dotter, som hon vill uppfostra feministiskt. Chimamanda formulerar en grundkurs i feminism och blandar och ger i sina råd, stort och smått.De handlar om hur samhället
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer