Igår dök De små tingens gud upp i min låda som pocket. Jag har läst den flera gånger så det är inte aktuellt med omläsning men visst är det en schysst gest för att bygga upp suget efter Arundhati Roys nya roman att skicka en pocket som uppvärmning.

Den yttersta lyckans ministerium heter boken som kommer på svenska i september, precis lagom till mässan. I följebrevet med pocketen avslöjar förlaget också att Roy själv kommer att vara med på mässan i år. Det kommer jag inte att missa!

Imorgon dyker förresten seminarieprogrammet upp och då blir det äntligen dags att börja planera mäss-läsningen. Najs!

Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout är en tunn liten roman med ett mycket rikt innehåll och jag är väldigt glad över att vi bestämde oss för att läsa den till nästa bokbubblarmöte. Det är New York, 80-tal och den handlar om hur den unga kvinnan Lucy Barton som blir oväntat sjuk och till sjukhuset kommer hennes mor på besök. Lucy, var den av syskonen som lämnade den lilla gården på landsbygden i Midwest och modern har aldrig förr eller senare besökt sin dotter. Inte heller har Lucy återvänt.

Barndomen och uppväxten var mycket udda, de levde på en enslig gård utan nästan någon kontakt med

”For a first-person elegy for home and father that examines with controlled emotion the past and present of an embattled region.”


Så löd motiveringen när Att återvända vann Pulitzerpriset för bästa biografi/autobiografi tidigare i våras. Hisham Matars vackra och totalt osentimentala, självbiografiska text handlar om hur det faktiskt är att återvända till ett hemland man flytt för drygt trettio år sedan. Han berättar om hur han, hans amerikanska fru och hans mor sätter sig på planet för att resa till det Libyen som så många år varit  helt omöjligt för honom att besöka.

Hemmet av Mats Strandberg är nu den tredje boken på kort tid där jag nosar på skräckgenren. I Hemmet så är miljön ett demensboende och Strandberg använder den där rädslan som många av oss kan identifiera oss i, att inte längre känna igen oss själva, på ett rasande skickligt sätt. Fantasin går igång rejält och som ni vet är jag mörkrädd. Det blir inte bättre av att läsa den här boken om man säger så.

Vi möter Joel som flyttat hem till kungälvstrakten för att ta hand om sin dementa mor Monika och hans återseende med uppväxtmiljön är en av de styrkorna i den här berättelsen. Alla som vuxit upp i en liten

Ett helt liv – Robert Seethaler är en finstämd kortroman som passar perfekt under verandataket en regnig dag. Vemodig och vacker.

Den gröna vägen – Anne Enright är irländskt berättande när det är som bäst. Mycket snyggt disponerat om en familj som man inte kan glömma!

”Be careful what you wish for”, var försiktig med vad du önskar för det kan gå i uppfyllelse och hur ska du då hantera det?

I Allt jag önskade av Lucy Dillon är det paret Caitlin och Patrick och deras lilla familj som allt börjar (och slutar) med. Patrick har fått ett nytt jobb som kräver en flytt och Caitlin är inte alls redo för att lämna sitt hus som hon ärvt av sin mormor. Barnen är rotade i skolan och Caitlin har inte alls lust att börja om, hon tycker Patrick arbetar alldeles för mycket och inte blir det väl bättre på ett nytt ställe? Det blir separation och för att barnen ska kunna träffa sin

Fredrik Backmans nya kortroman med den vackra titeln Och varje morgon blir vägen hem längre och längre handlar om demens. Så var det sagt, ingen som tänker läsa den uppfattar väl det som en spoiler får man tro. Backman ville med sin text undersöka och sätta ord på det som händer när en älskad far försvinner från livet trots att kroppen är kvar. I mötet mellan barnbarnet Noa och farfar så skildras kärleken mellan generationerna och frustrationen när man inte längre kan mötas. Inte för ett samtal, inte ens för att ge varandra onödiga presenter som uppätna chokladbitar.

Farfar och Noa sitter