texten är en repris från söndag 2 juni 2013

Oj, oj. Här pratar vi klassisk skräckis. Edgar Allan Poe, 1839: ett förfallet stenslott, en ung nervöst lagd man, en sinnessjuk ungmö, gravkryptor, mystiska ljussken, stormar som viner, fönsterluckor som slår, fullmåne och ett blixtnedslag. Han sätter agendan för den gotiska genren rejält här den gode Edgar.

Berättaren är den unge Ushers barndomsvän som har blivit tillkallad, han har inte träffat sin vän på många år och inser när han anländer att det är Huset Ushers undergång och fall han är på väg att bevittna. 

Jag är, som bekant,

Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein är del tre i serien om kirurgen Andreas och hans liv och arbete på lasarettet i Halmstad. Äntligen kanske det kan ordna upp sig för Andreas, han har blivit sambo och livet börjar återvända till vardag. I villan i Tylösand är han den familjefar som han verkligen vill vara men samtidigt så prioriterar han arbetet. Det ansvarsfulla arbetet på avdelningen är ju där han bokstavligen kan göra skillnad mellan liv och död. Arbetet är stressigt och när flera ur personalen plötsligt dör samtidigt som pressen ligger på om en förmodad felbehandling så blir livet

Jag tror jag var Filterprenumerant från början, gillade Offside och följde med när samma gäng startade Filter med långläsningsartiklar. Därmed borde jag ha läst Den tunna linjen, Acnegrundarens uppgång och fall, skriven av Mattias Göransson från första numret av Filter och publicerad i Novellix vid femtionummersjubiléet. Eftersom jag har dåligt minne var det dock som ny läsning och intressant sådan. Man får följa Jesper Kouthoofd från ung reklamare via starten av Acne fram till 2008 då han lämnat företaget efter en klassisk schism mellan idealistisk grundare och mer affärsmedvetna partners.