 |
| Minnessida på Fonus |
När vi går genom staden över broar och torg
med doft av salt ifrån havet minns vi glädje och sorg.
Och vi minns första gången när änglarna sjöng,
hur vårsolen värmde och vintern var glömd.
med doft av salt ifrån havet minns vi glädje och sorg.
Och vi minns första gången när änglarna sjöng,
hur vårsolen värmde och vintern var glömd.
Lördagsmorgon är tidningsläsning av våra tre dagstidningars kultursidor, Lundströms bokradio och kaffe på sängen. Sån är rutinen. Sen åker vi till landet och i bilen är det spanarna på P1. Är dottern hemma kan det bli melodikrysset istället … Vi grejar i trädgården eller går långa rundor i naturen, hänger på altanen, läser och dricker en kopp kaffe i solen.
I den rutinen
”ur frånvaron skapas en mån av mättnad
och ur mättnaden en stund av ro
och ur ron en plats för ord
och ur orden jord
för skog”
En dag ligger där en diktsamling i brevlådan och texterna går rakt in i hjärtat. I Agnes Lidbecks UR. DIKTER. tar hon oss med till det nedärvda vansinnet som hotar bryta ut i skogen, till avskedet av en far och sökandet efter en manual till den som kallas livet och förstås till utombordaren. Kärleken och oron till barnen, arvet som man har fått att förvalta och de vardagliga sysslorna som upprepas och nöts in i kroppsminnet –
Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck hade varit perfekt att skriva om under förra veckans tema på Kulturkollo som hette gott och blandat. Det här är nämligen en riktig pralin! Ung änka, konkursfärdig bokhandel, London, lite tilltufsade karaktärer, en lat katt och en smula romantik, vad kan gå fel liksom?
Jo, ganska mycket. Det kan i den här genren bli för smetigt, för förutsägbart, för många violiner och osannolika missförstånd men jag tycker Skybäck balanserar riktigt bra. Man känner med änkan Charlotte och man vill att hon ska ta sig ur sin förlamande sorg, man gillar personalen
Veckans tema på kollot kallar vi #ärdetsant och utmaningen handlar förstås om att genomskåda lögner. Vad är sant och vad är det inte?
Uppdraget är att skriva ned tre påståenden om sig själv varav två är sanna och en falsk. Så gissar vi loss i kommentarsfälten och jag kommer att uppdatera mitt inlägg på söndag med ”sanningen” …
Mina tre påståenden blir reserelaterade:
1. Jag gjorde min man totalt tokig när jag tappade/glömde min plånbok någonstans i Tokyo. Efter att ha gått samma väg tillbaka genom Ginza stirrandes ned i trottoaren så hittades den, under bordet i en ölhall!
Snart sjunger kamraterna på levande sitt och din plats på N2 är inte tom. Där sitter J i matchtröjan du fått av alla dina vänner på KG. Nicket och Håkan Milds nummer på ryggen och hjärtat på rätta stället. Hemmapremiären missar man inte och visst är det självklart att köpa sitt årskort trots att man vet. Nu skall årskortet lämnas till vännerna på läktaren så att besökande KG-supportrar ska kunna gå in på det, platsen skall inte stå tom trots att du är borta. Så agerar en äkta kamrat.
Helt trivsamt är det förstås inte för alla. Kvinnan på bänken heter Julia och hon arbetar som socialsekreterare i Visby, snart
 |
| Stort tack till alla som hört av sig, era hälsningar värmer!
De underbara blommorna har jag fått av kollegorna på Gamlestadsskolan och stort tack till alla som hört av sig med buketter. Blommor är vackra men dock förgängliga och forskning kan göra skillnad. Om man vill tänka på Magnus lite extra så är en minnesgåva till cancerfonden välkommen, med mer kunskap så kanske man kan förhindra att andra drabbas.
PS. Imorgon så ska den här bloggen återgå till att vara en bokblogg, kika in då!
|
 |
| september 2017 |
”Jag drömde att jag var en massa olika personer och så slutar
det ändå alltid med att jag är den där killen med cancer.”
Så sa du för några veckor sedan och visst har det varit så att du varit killen med cancer de senaste månaderna. En sjukdom som bröt ned kroppen snabbt, snabbt. En kropp som blev allt tunnare och svagare, var full av smärta, infektioner och trötthet. Igår somnade du in för sista gången med J läsandes Agnes Lidbecks Finna sig bredvid och jag är så glad över att din önskan om att få vara hemma tillsammans med oss gick att genomföra. Man ska inte behöva dö
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer