jag heter inte Miriam – årets mest gripande roman?

Jag heter inte Miriam, hur ska man kunna skriva om den här fantastiska boken och kunna göra den rättvisa?

Så skrev jag i en tweet häromdagen när jag just hade läst ut och känslan hänger kvar, hur ska jag kunna förmedla till alla att det här är en bok som måste läsas? Den berättar en del av vår historia på ett så starkt och så gripande sätt att ingen kan förbli oberörd. Scenerna från koncentrationslägren är grymma, grymt skickligt berättade och klumpen i halsen blir snart till tårar. Vänskap och total utsatthet skildras på ett sätt som gör att jag ryggar när jag möter grannens schäferhund. Lyckan över en ändbit korv och stanken i godsvagnarna. Det går inte att värja sig. 

Miriam fyller 85 och på födelsedagen så får hon plötsligt nog av livslögnen som hon behållt för sig själv i mer än 65 år. Familjen gratulerar henne med ett vackert romskt silverarmband och det arbetade smycket gör att hon uttalar de förbjudna orden: Jag heter inte Miriam. 

Majgull Axelsson har skrivit en fantastisk roman där hon genom berättelsen om Miriam ger oss en skarp och detaljrik bild av ett romskt livsöde. Miriam föds i Tyskland som Malika och när förföljelsen av romer startar i det tredje riket hamnar hon tillsammans med sin yngre bror i Auschwitz. Brodern utsätts för Dr Mengeles grymma forskning och minnet av den döende brodern följer med Malika hela livet. Zigenarna sitter i egna avdelningar i lägren, de ses ned på av alla, både vakter och medfångar. På marsch mot arbetslägret Ravensbruck hittar Malika en klänning med en judestjärna och hon bestämmer sig för att byta identitet. Hon blir Miriam. 

Där finns i romanen också en intressant skildring av det Småland som tar emot de överlevande som anländer med de vita bussarna. Miriam förstår att hon måste vidhålla sin lögn, de som berättar att de är romer får inte stanna i det nya landet. Bara judinnorna. Miriam har lätt att anpassa sig, hon har lärt sig lite norska i lägret och har språköra. Snart kommer hon till Hanna i Jönköping som tar emot henne som en dotter. Nog om handlingen nu, det här är en bok som måste läsas. 

Inte sticker jag ut hakan när jag säger Augustprisnominering, den är given!