ny radioföljetong: Vänner emellan – start idag!
Texten är en repris från 2013:
Så som vi sätter oss ned vänner emellan bjuder Amos Oz mig att sitta ned och lyssna på 8 noveller om livet på kibbutzen, platsen där människorna vill skapa en plats där de kan leva full jämlikhet, utan ägodelar och där alla bidrar till det goda livet med hårt fysiskt arbete, kunskap och gemenskap. Den marxistiska, måhända utopiska, grundsynen är att människorna ska skapa paradiset tillsammans. Utan religion eller kapital fungerar det bra i teorin men hur blir det när visionerna omsätts till verklighet. Med riktiga människor i rollerna?
Han låter mig möta de äldre medlemmarna som starka i sin övertygelse önskar att allt ska vara sig likt, ungdomarna som vill bestämma över sitt liv utan att fråga en kommitté om lov och de medelålders som försöker kompromissa så att kibbutzen som levnadssätt överhuvudtaget skall kunna finnas kvar. Trots att hela idén om att leva på kibbutz handlar om kamratskap, solidaritet och att verka för det gemensammas bästa så finns skvallret, svartsjukan, avundsjukan och missämjan vid sidan av kärleken, omsorgerna, lojaliteten och vänskapen.
Den avslutande novellen är den, för mig starkaste i samlingen. Oz berättar ömsint och klarsynt om den gamle mannen är så stark i sin tro. Han har överlevt förintelsen, har inga ägodelar förutom en bokhylla och han drömmer om att lära världen esperanto. Trots svår lungsjukdom arbetar han varje dag i sitt skomakeri och omsorgen om honom från kibbutzmedlemmarna är rörande. Med den novellen avslutar Oz sin samling i en hoppfull ton. Det finns en god vilja, det finns en solidaritet mellan människor som bygger på relationer och som inga gränser kan sudda ut.
Liksom i novellsamlingen Lantliga scener , så kan man läsa Amos Oz novellsamling som en allegori för landet Israel. Kibbutzen har bildats och byggts upp av idealister men världen tränger sig på och Oz har ett tydligt budskap till mig som läser. För att kibbutzen, landet, ska ha någon framtid måste man kompromissa i stort och smått. The Guardianskriver så välformulerat i sin recension att jag inte ens kan komma i närheten. Bjuder därför:
The skirmishes and struggles within the kibbutz, the ancient sorrows and unfulfilled expectations, the difficulties of living ”between friends” are, according to Oz, not unlike the difficulties of living ”between enemies”, today and always, since the label imposed on any group of human beings never suffices to recognise them fully as individuals. As Between Friendsmakes clear, the impossibility of utopia is less a demonstration of the failure of conviviality than an ongoing proof of our determination to keep on trying.
Leave a Comment