Hilary Mantel – via länk från London

Internationell författarscen i den nyrenoverade trappan i Stadsbiblioteket bjuder Hilary Mantel. Hennes första roman om tudortiden, Wolf Hall, tar sig an ungefär 30 år med en episk känsla. För in de döda är en helt annan bok som utspelar sig under några turbulenta månader under en höst – vinter – vår under 1535-36. Det finns bara ett bevarat porträtt av Thomas Cromwell och Mantel har beslutat sig för att komma bakom det porträttet, skapa människan bakom den allvarlige mannen på bilden. 

Är det då inte en omöjlig uppgift att skriva om den här tiden och en kung som är så mycket omskriven? Vanligtvis beskrivs Cromwell som skurken och Mantel ville lätta på den svarta kappan och titta Cromwell i ögonen. I trettio år har Mantel tänkt sig att skriva hans historia och först de senaste åren har hon känt sig redo att skriva om honom. 2009 var året då det firades 500-årsdagen av Henrik VIII s kröning och Mantel bestämde sig för att det var dags, hon började forska kring Cromwells liv och kände genast att det här var boken som hon var menad att skriva. 

Berättelsen är på sitt sätt tidlös med frågor som är aktuella för många tider och många platser och Mantel har alltid känt sig som en europé och den första boken hon skrev handlade om den franska revolutionen. Mantel har ett lyhört öra för maktens spel och hon drömde om att bli politiker som ung, hon är fascinerad av både politik och psykologi och menar att det gäller att angripa ett ämne från många håll. Hilary Mantel har alltid velat vara en som kan förändra saker och ting och nu skriver hon en roman om en man som verkligen hade möjlighet att förändra ett helt land. Han var t ex den som började att använda parlamentet som ett sätt att utveckla och modernisera landet. Mantel berättar hur hon försökt skildra de två sidorna av myntet, både det historiska korrekta som går att verifiera och det som är människan som man får skapa själv. Hon håller just nu på att skriva den sista delen av trilogin och processen att lämna Thomas Cromwell håller på i detta nu, hon känner sig inte färdig med honom än och han kommer säkert att leva vidare i hennes sinne. 

Båda romanerna har gjorts till teaterföreställningar och Mantel har varit delaktig i uppsättningarna. Hon ser dem med intresse och hon har inspirerats av skådespelarnas tolkningar och lyft in dem i sin kommande bok, hon får energi av att se sin text gestaltad. Hon letar efter navet i de olika scenerna som berättelserna kan snurra runt, i böckerna har man en känsla av att allt kan hända trots att det egentligen är ett historiskt skeende som många redan känner till. 

Magiskt och ett alldeles nytt sätt att skriva historiska romaner på, enligt mig.