bubblarna en onsdagskväll
Vem f-n är tigern? utbrister Linda och visst kan man tänka sig att tigern är just en tiger, eller så är han en mytisk skogsvarelse som man kan skylla det mesta oreda som händer i livet på, eller så är det ett vilddjur som äter upp människorna. Kriget eller … Eller?
Med Djungelboken i fickan vandrar morfadern runt på Balkan och minns sina krig, med berättelserna om Tigern i sitt minne reser dotterdottern runt för att hjälpa efter krig. I det forna Jugoslavien råder djungelns lag, var och en för sig eller alla mot alla. I den här boken framträder inte religionerna som det primära utan det är skrocken, vidskepelsen och rutinerna som blir ritualer som dominerar.
Berättelsen om den dödslöse mannen är en av de centrala berättelserna, han som på alla vis försöker bevisa att han faktiskt inte kan dö och som dyker upp både här och var. Nästa så att man tills slut småler en smula åt hans allt mer desperata försök.
Vi upplever att det är en outtalad geografisk plats, man förstår att det är Balkan men inte exakt var. Vi tänker att det kanske är medvetet outtalat, för att man inte ska kunna identifiera platser och folkgrupper. Eller så är det så att vi kan historien för dåligt för att fatta kopplingarna?
Vårt omdöme var ändå att många gillade den här romanen. Fin, vackert språk och mer skrock än skröna, vilket var positivt. Ibland förvirrande berättarjag som gjorde att man fick skärpa till sig.
Linda har en engelsk upplaga och har diskussionsfrågor i slutet, en av dem som vi pratade om var om man måste se för att veta? Funderingarna gick, att man kan ha någon känsla eller intuitivt känna på sig något men att vi lever i värld där det mesta behöver bevisas. Trots att det finns uppenbara bevis så kan man inte i ens här boken tro på den dödslöse mannen. Vi tänker på rutiner eller ritualer som ska skapa trygghet eller måhända beveka döden. Gravar och död är viktiga i boken, vi pratade om behovet av religion och religiösa riter. På Balkan har det ju hittats spår efter hemska massmord och behovet av en kropp att begrava är säkert viktigt för många. Riter och ritualer som går snett kan ju föda både terrorism och folkmord i t ex religionens namn. Var och en måste få bli salig på sin tro men när man försöker pracka den på andra eller ännu värre dödar i dess namn då har det gått fel.
Vi konstaterar att boken vann Orange Prize for Fiction 2011 och Linda beskriver sig som en bokälskare som inte gillar böcker som fått fina priser. Har en bok fått ett pris så ska man dra öronen åt sig, menar hon då. Vi är inte helt eniga. Trots det valde hon just den här boken och bokcirkeln var på det stora hela ganska positiva. 3.75 blev medelbetyget.
Sofie presenterar tre böcker och vi bestämde Amulett av Robert Bolaño. Jippi en sydamerikan och dessutom skräck. Utmaning för mig alltså 🙂 Nästa träff blir i juni, kl 18 tisdag den 24 i Trädgårdsföreningen. Anna väljer böcker och vi fixar knytis/ picknick. Var och en tar med ett hemligt bokpaket, som vi byter.
PS: Jag är en som gillar priser, särskilt Orange Prize som numer har bytt namn till Bailys. Heja, heja! Fler litteraturpristagare åt folket!
PPS: Boken som förändrade mitt liv, böckerna som bildar soundtracket till mitt liv. Idé som är bloggable!
Låter som en intressant bok! Amulett har jag läst och gillade mycket!
Spännande, jag tror inte att det är en bok för mig men vem vet. Kanske blir det en favorit!
Verkligen en udda bok. Den sticker ut från mängden. Jag gillade den väldigt mycket!