svar från Cilla Jackert
Kanske minns någon bloggis att vi i klassen skrev till Cilla Jackert när vi hade läst Dagens Katastrofer? Vårt brev bloggade jag här. Nu har vi fått svar. Eleverna var helt saliga, och fröken Anna också faktiskt. Kul att en författare tar sig tid!
Hej alla barn i klass xx från xx-skolan i Kungälv!
Vad kul att ni har läst Dagens Katastrofer. Jag har inte träffat så många barn som gjort det, mer än min dotter Ingrid, hennes kompisar och så mina egna kompisars barn. Ni är alltså de första som jag känner till som har läst boken utan att ni måste (fast er lärare kanske tvingade er?)!
Jag ska försöka besvara era frågor så gott jag kan.
Hur får du idéerna till dina böcker?
Jag har bara skrivit två böcker. Den ena är Dagens Katastrofer. Och den andra är Vi ses i Obsan[1] som kommer i höst. Jag skrev Dagens Katastrofer när mitt äldsta barn precis hade lärt sig läsa och jag undrade hur det skulle bli när hon förstod vad det stod på kvällstidningarnas löpsedlar. Där står det alltid som hemska saker om allt som är farligt och alla människor som är elaka mot varandra och alla hot som finns mot oss. De skriver ju så för att vi ska köpa tidningen och läsa mer om alla faror som de säger finns överallt.
Nu visade det sig att min dotter klarar att läsa om allt hemskt, utan att tro att samma sak ska hände henne. Därför hittade jag på Majken. Jag tror inte att något barn är likadan som Majken, utan att det vanliga är att man oroar sig för några få saker. När jag var barn oroade jag mig för att det skulle börja brinna, att jag skulle bli biten av en hund med rabies och att ett tredje världskrig skulle bryta ut. Andra oroar sig kanske för att deras föräldrar ska skiljas, eller att någon ska vara elak. Majken oroar sig för ALLT + lite till och det var kul att skriva om en sådan person.
Kommer de från din egen barndom eller senare i livet?
Jag har kommit på mina idéer senare i livet. Främst för att jag har ganska dåligt minne. Men jag har ett bra känslominne. Jag minns känslor och de är ofta de jag försöker skriva mig fram till. Hur känns det när man är rädd, glad, ledsen, pirrig, arg eller förväntansfull? Det är sådant som jag funderar på när jag skriver.
Är personerna i dina böcker helt påhittade eller några du har träffat i verkligheten?
Jag skriver aldrig om någon som jag känner. Men jag kan låna personlighetsdrag här och där. Oftast är det så att jag tänker att en person ska bli lik någon jag känner, men så fort jag börjat skriva blir den påhittade helt egen. Och då släpper jag tankarna på den där människan jag tänkte på i början. När det gäller Dagens Katastrofer så är nog både Majken och hennes mamma lite som jag. Majkens mamma har fått låna min kärlek till Stockholm.
Hur lång tid tog det att skriva boken?
Det tog några månader. Det är svårt att säga en exakt tid, eftersom jag ofta jobbar parallellt med andra saker. Men jag började skriva hösten 2012 och på våren 2013 gick boken i tryck.
Jobbar du med någonting annat eller är du författare på heltid?
Jag är egentligen manusförfattare för film och TV. Jag har skrivit flera tv-serier. Någon av er har kanske sett Svaleskär som gick i repris i Barnkanalen nu under våren? Den har jag skrivit. Sedan har kanske någon hört talas om en film som heter Känn ingen Sorg som bygger på artisten Håkan Hellströms texter och musik. Den har jag också skrivit. Jag har jobbat som manusförfattare i tjugo år. Bortsett från det har jag inget annat jobb. Jag skriver och hittar på hela dagarna. Det är roligt och lite ensamt. Det är skönt att jag har en stor familj som kommer hem på eftermiddagarna.
Har du en hund eller ett husdjur?
Tyvärr inte. Men jag skulle gärna vilja ha. Jag drömmer om häst, undulater och hund. Men min familj är inte alls lika intresserade som jag. I helgen ska vi passa en katt som heter Sigge. Det ser jag fram emot väldigt mycket. Mitt yngsta barn som är fem år är nästan lika förväntansfull som jag. Men den andra två barnen och min man verkar inte speciellt intresserade alls.
Vi skulle bli väldigt glada om du har tid att svara. Vi skriver från vår frökens mejl och hon har lovat att visa oss svaret.
Självklart! Tack för att ni läste boken. Ha ett riktigt härligt sommarlov!
Kram från
Cilla
[1] Obsan är en park i Stockholm. Den heter egentligen Observatorielunden, för det ligger i gammalt Observatorium på toppen. I ena hörnet av parken ligger det stora Stadsbiblioteket. Obsan ligger bara några få kvarter från både Vanadislunden och Johannes Kyrka dit Majken går.
riktigt trevligt av Cilla Jackert! och uppmuntrande för barnen! det lockar nog till vidare läsning. bra initiativ av fröken Anna också!
Ja, det var ett verkligt fint svar. Toppen!
Roligt som sagt att författare tar sig tid! Särskilt när det gäller barn och barnboksförfattare! Kanske en del vuxenförfattare borde lära av också. Det gäller att hålla sig väl med sina läsare 😉
Ja, också att läsarna blir en del av författarskapet. Det handlar nog inte bara om att hålla sig väl utan att vara närvarande hos de som läser. Dessutom är de fina förebilder i att man kan arbeta med många saker 🙂
Hej! Jag tycker att det var alldeles självklart att svara på klassens frågor vilket jag också berättad för min nioåriga dotter. Hon sa dock: om du var JK Rowlings hade du nog inte hunnit svara. Det är alldeles sant, men nu är jag inte JK Rowling och kan ta mig tid att besvara frågor från barn som faktiskt tagit sig tid att läsa något jag skrivit. Allt gott till dig och klassen (ja, du får väl hälsa till dem i höst)