Ryssland – Sydkorea oavgjort?

Vi moderna och upplysta västerlänningar ser med förundran på hur Putin för Ryssland bakåt i tiden och undrar hur det är möjligt. Enligt Kalle Kniivilä, rysslandskännare och journalist på Sydsvenskan, undrar medelklassen i Moskva samma sak. Man till och med samlar sig till demonstrationer mot det repressiva, pseudodemokratiska styret som redan gett upp detta segment som väljarbas. Istället vänder sig Enade Ryssland ut till det övriga landet för stöd. Det man har att erbjuda är stabilitet, som motsats till det sönderfall och ekonomiska kris som åren under Jeltsin förknippas med. Rysslands ekonomi är helt beroende av oljepriset och Putin har tur med oljepriset liksom Bresjnev (något otippat landets mest populäre ledare genom tiderna) hade, till skillnad från Gorbatjov och Jeltsin. Jag minns inte om det är Kniivilä själv som skriver det eller om det är en av de många konspirationsteorier mot väst som figurerar i intervjuerna med folk på allt längre avstånd från huvudstaden, men kanske fick USA Saudiarabien att lätta på oljekvoterna för att ge Sovjetunionens ekonomi nådastöten. 

Idag tolkas varje försök till ifrågsättande av den rådande politiken som inblandning av utländska agenter (ordet i sig så förknippat med det kalla kriget att de redan så uppenbara parallellerna med Sovjettiden förstärks) av en närmast totalt statskontrollerad media. Efter att ha utsatts för löje i början av sin regenttid tog Putin kontroll över tidigare fristående tevekanaler vars övertydligt vinklade rapportering nu skrattas ut av intelligentian men håller den stora massan i ett tillstånd av nationalistisk paranoia. Kniivilä arbetar sig genom reportageboken fram till den bild av Ryssland som Putin nu säljer till sitt folk. I den relativa öppenhet som råder kan man inte längre inbilla någon att Ryssland är en prototypstat för framtiden som Sovjet eller ligger i framkant av den ekonomiska utvecklingen som de asiatiska tigerekonomierna. Istället är man det tredje Rom som håller dekadensen och barbarerna stången till skillnad från Väst. Med medelålders män utklädda till kosacker misshandlades Pussy Riot-flickor, med de omtalade anti-gaylagarna och med en institutionaliserad islamofobi backar Ryssland mot den trygga Sovjettid då landet var respekterat och brödpriserna låga. ”Med Putin vet vi vad vi får” är mantrat. Om oljepriserna håller i sig.

/Gästbloggare M

Från Sydkorea har jag läst än mindre men en riktig pärla är: 

Ta hand om min mor har allt som en riktigt bra annaroman ska ha. Språket är avskalat och osentimentalt, berättelsen om den försvunna modern är gripande, formen där de olika familjemedlemmarna var och en berättar sin historia gör den perspektivrik och den utspelar sig i en miljö och en kultur som är spännande att lära känna.

Ta hand om min mor, ta hand om och förvalta minnena av en mor uppmanar den äldsta dottern, som är författare, sig själv. Hon, som resten av familjen, inser att det är en mor som de faktiskt dåligt känner. När modern en dag mitt i sommaren försvinner spårlöst i Seouls tunnelbanesystem så lämnar hon maken och de fyra barnen vilsna. Modern har tillbringat det mesta av sitt liv i köket och tillrett mängder av måltider men ingen av dem vet om hon egentligen ens tyckte om att vara i köket, hennes hårda hushållsarbete har tagits för givet och hennes gröna fingrar och strävsamhet har byggt upp ett välstånd som gjort klassresan möjlig för barnen. Modern, själv analfabet, anlitar en flicka för att läsa dotterns böcker högt och kanske fanns där ändå drömmar om ett annat liv? 

En ömsint och ytterligt vacker roman som uppmanar mig som läser att passa på att lyssna innan det är försent, ta vara på vardagens möten och stanna upp för att undersöka vad människor faktiskt önskar och vill. Uppskatta varandra för vardagsarbete och inte ta något för givet. 

Lätt att skriva, svårt att göra.

– text från april 2013 –