torsdagarna i parken

Torsdagarna i Parken är en feelgoodare med ett par i sextioårsåldern i huvudrollen. Han har gått i förtida pension och hon driver en framgångsrik hälsokostaffär i Highgate. Parantes. Vid fler tillfällen promeneras det på kyrkogården och på Hampstead Heath och då blir jag sugen på att resa dit. Har aldrig varit där. Slut parantes. Det är ett etablerat par som jag får lära känna, ingen särskilt händer i deras förutsägbara liv. Han spelar golf och vill pensionera sig på landet hon arbetar och tar med sitt barnbarn till parken varje torsdag. Där träffar hon på en man, en morfar med ett barnbarn och livet blir sig inte längre likt. Man kan gissa vad som händer men vägen till lyckan är, som sig bör i genren, snårig.  

Två saker tar jag med mig från den här lättlyssnade romanen: ett av ämnena som vänds och vrids på är huruvida ett äktenskap kan vara lyckligt utan sex? Svaret i boken är nej, såklart. Det är ju en romantisk feelgood och klart då att det måste ingå både uppvaktning och sex. Samtidigt som jag läste så hörde jag en intressant dokumentär på radio som jag skulle velat länka till men jag hittar inte just nu. Den handlade om hur par valt att leva tillsammans på andra grunder. Hur som, det var en lite ny vinkling i en feelgoodare som gav en extra tankeställare.

Nummer två: så sunkiga könsroller som det ofta är i de här romanerna! Varför har genren fastnat i dem? Nu har jag läst några stycken lättsamma måbraare under våren och alltid så är det de gammaldags och förlegade könsrollerna som är norm. Säg mig varför, finns där inte något sätt att rucka något lite på just den delen av de här vuxensagorna?

För vuxensagor är vad de är. Just den här var helt OK underhållning och perfekt för dag i solstolen.

PS. Mycket fint omslag också, boken lyssnade jag till men den finns i strandvänlig pocket också.