hur skall det gå med Pinnebergs?

Den senaste veckan har jag haft en klassiker från Tyskland i mina lurar. Från 1932 är Hans Falladas Hur skall det gå med Pinnebergs? och den landar så precis rätt i tid, den är ett svanhopp rakt ned  i efterdyningarna från valresultatet. Kleiner mann – was nun? är den tyska titeln och det kan man verkligen fråga sig. Hur ska det här gå?

Johannes Pinneberg är en ung, naiv alldeles vanlig tysk man som i en sanddyn träffar sin Emma. De blir förälskade och gifter sig, snart är Klimpen på väg och livet i det tidiga trettiotalets Tyskland blir inte enkelt. Det unga paret flyttar runt i andrahandsrum, Johannes har arbete som knappast kan försörja dem och deras romantiskt framtidstro bryts allt snabbare ned. Det börjar med ett toalettbord på avbetalning och slutar med en jakt efter mat för dagen. Stor del av romanen utspelar sig i Berlin och den beskriver livet för den lille mannen, den vanliga strävsamma människan. Verklighetens folk skulle dagens politiska retorik kalla dem som arbetar hårt, som i sin tro på framtiden gör ett antal felval som sedan betalar sig dyrt, som inte har något socialt nätverk som fångar upp dem när det krisar och som i sitt missnöje vill förändra. Som vill ha något att tro på. Fallada gör det med humorns hjälp, han skildrar det unga parets liv på ett sätt som gör att man inte annat kan än tycka om dem. Jag förstår att det här är en bok som räknas till klassikerna i Tyskland, den har det mesta som en tidlös roman ska ha.

Tillbaka till samtiden.Vi har inte weimarrepublik i Sverige, vi har inte en inflation som gör att pengarna inte längre är något värda, vi har inte massarbetslöshet men vi har ett missnöje som gror. Det finns stora grupper av människor som inte ser något annat sätt att visa det missnöjet än att rösta på ett främlingfientligt parti med sina rötter i nazismen. I Tyskland på trettiotalet kanaliserades det missnöjet och riktades mot människor som var på något sätt främmande, låt oss nu inte glömma det och låt oss fundera på vilket Sverige vi vill skapa.

När jag googlade efter en bild till mitt inlägg hittade jag till det som lyfte hela den här romanen. Förvisso var det både underhållande och intressant att läsa en roman från trettiotalet som hade så mycket att säga oss i vår samtid men när jag hittade recensionen på den svenska upplagan från 1933 då blev det riktigt spännande. Tack projekt Runeberg som har digitaliserat Bonniers Litterära Magasin från sommaren 1933. Där kan jag läsa Nils Bohmans mycket positiva anmälan som avslutas:

 Boken om Pinneberg är ett mikrokosmos; 

det är världsskeendet i en fickspegel. Allt som nu händer i Tyskland, hela virrvarret av strömningar och strider: nazism, nakenkultur etc., allt bryts i Pinnebergs prismor. När historikerna en gång skall försöka ge en bild av det nuvarande Tyskland och fått nog av den förvirrande anblick, som diplomati och politik erbjuder, där hittar de i Falladas bok vad som verkligen upplevdes av millionerna. 1 berättelsen om den arbetslöse kontoristen hittar de ångestfylld mänsklighet, rättskänsla och tro på framtiden mitt i egyptiskt mörker. Vi får hoppas, att när de gör det, situationen hunnit så pass ordna sig, att Pinnebergs och Lämmchens leverne blir ett belägg för att två rättfärdiga dock kan rädda Sodom. 

Nu har vi facit. Vi vet hur det gick. Hur det gick för Pinnebergs tycker jag att du ska läsa. En klassiker som djupdyker rakt ned i samtiden.