häxorna – Elisabeth Östnäs

Häxorna av Elisabeth Östnäs var helgens lyssning och i ärlighetens namn så blev jag lite fundersam över vad jag skulle skriva om den. Det är tidigt 1700-tal, pesten härjar i bygden och i prästgården bor pigan Karna som i bygden är ansedd jordemor och som sägs kunna använda örter till att bota eller kanske förgifta med, hennes systerdöttrar Isabella och Annis bor också i närheten och när en ung soldat kommer vandrande till byn så blir Isabella intresserad av de nyheter om världen som han för med sig. Hon blir till sanning att säga intresserad av soldaten på helt andra sätt också, han representerar främlingen som bjuder något annat än det välkända. Isabella är intresserad av veteskåpen och hon skulle gärna lära mer om medicin. Hennes syster Annie är sliten av barnfödslar och livet med rackaren är inte enkelt. Som fru till ortens bödel så befinner hon sig i utkanten av byn och när pesten sprider sig så är det de tre kvinnorna som anklagas för att dra sjukdom och olycka till platsen.

Historiska romaner är ofta min kopp te och jag kom genast att tänka på en roman av Jeanette Wintersons Skymningsporten som visserligen utspelar sig på 1600-talet i England men som har ett liknande tema. Vad jag förstår så har pestens härjningar i Skåne under tidigt 1700-tal, och dokumentationen som finns kring den, varit en av Östnäs källor. Som religionshistoriker så är hon suverän på att omvandla historiska händelser till spännande romaner med kvinnor i huvudrollen. Hennes trilogi om Turid – Kungadottern har jag tipsat många lärare om. Just den här gången så blev jag inte helt begeistrad av boken, men jag är säker på att jag kommer att läsa mer av Elisabeth Östnäs.

Hennes perspektiv på historien är både intressant och underhållande och det är alltid välskrivet och lättläst utan att bli förenklat och stereotypt.