Snart sitter jag på ett tåg till Stockholm, litteraturfestival väntar! På tåget kommer jag att läsa de sista sidorna i en vidunderligt sällsamt författad text. Stilla av Ying Chen har minnesvärda formuleringar och kräver tankeverksamhet av den som läser. Jag bjuder några rader som beskriver den kvinnliga huvudpersonens bild av sin man:
Nu för tiden är det bara ledan som tycks kunna muntra upp honom, för ett kort ögonblick ge honom lindring, liksom kokainet befriar sina erövringar genom att förgifta dem än mer. Han är stolt över denna angenäma paradox som inte kommer sig av hans tidevarvs oförmåga till dramatik – tvärtom – utan av det faktum att hans huvud har blivit ett slags ytters avancerat filter där de färgstarkaste saker lugnt och stilla flyter förbi, utan att skapa några effekter, och snabbt förvandlas till en neutral blandning, färglös, svagt bitter och så tråkig att man kan dö.
Kl 13.00-13.45 på lördag ska jag lyssna till Ying Chen & Meriç Algün Ringborg. Återkommer med rapport därifrån.
Lyran skriver om boken på kulturkollo idag – kika in!
Leave a Comment