om någon undrat var jag håller hus …
Så grejar jag med hus. Bloggtorkan är ganska total men barndomshemmet är färdigställt för försäljning. Nu hoppas jag att det flyttar in en stor barnfamilj med en ponny eller två så att det blir liv och rörelse på Myrhagen igen.
Jag kan inte räkna hur många gånger jag fått frågan: flyttar du inte hem nu då? Och nej, jag flyttade för trettio år sedan och bor så bra i stora staden. Men visst är det mysigt att vara del av en bygd, att ha en självklar plats.Vidunderligt vacker, på avstånd.
 |
| Vandringsleder i barndomens trakt |
Sorgligt, men hembygden är nog bäst på avstånd.
Ja, så är det. Även jag blir nostalgisk emellanåt men jag passar inte att bo på landsbygden. Inte ens om jag har fiber …
så fint det ser ut!
Det är det. Mycket!
Lite trist såklart när ens barndomshem ska säljas men samtidigt är det ju så det är här i livet 🙂
Jo, det är så. Huset känner jag mig färdig med med jag saknar redan bygden. Jag är glad att vi har bestämt oss för att ha en grav.