lewismannen – veritabel hetslyssning!

 
Finns det något som heter hetslyssna? Om det nu inte finns något sådant ord så uppfanns det igår kväll. Jag tillbringade fyra timmar med att höra upplösningen av Peter Mays Lewismannen och jag är totalt såld på serien som började med Svarthuset.
 
Åter till The Isle of Lewis och det mumifierade lik som hittas i en torvmosse, polisen på den lilla ön utanför den skotska kusten är fundersam. Hur gammalt är liket, hur har det hamnat i mossen och hur har mannen dött? Snart förstår de att det är ett brott inblandat och en mordutredning öppnas, den enda ledtråd de har är i form av DNA som matchar en gammal man på ön. På Lewis befinner sig också Fin Macleod, han har återvänt till sin barndoms ö för att starta om. Polisarbetet i Edinburgh och äktenskapet är ett avslutat kapitel. Nu tänker han sig att han ska rusta upp sin släktgård och tillbringa tid med sin son och nyfödda sondotter. Snart är han mer än lovligt inblandad i utredningen och mer ska inte berättas här.
 
Miljöerna är så vidunderligt beskrivna, jag vill åka till Yttre Hebriderna på studs. Tydligen har det mycket religiösa samhället där förstått turismens fördelar och nyligen tillåtit färjorna att gå också på söndagar. Affärer och restauranger är fortsatt stängda på helgdagar men Peter Mays böcker har bidragit till turismen. Med all rätt, den som inte vill åka direkt finns nog inte. Peter May lyckas på kornet beskriva hur naturen har påverkat människornas livshållning och hur historien förgrenar sig in i nutiden. Jag som verkligen trodde att jag läst årets bästa deckare i Tove Alsterdals Låt mig ta din hand men nu har den en utmanare. Helt klart. Lewismannen är välskriven och genuint spännande ända in i kaklet. Nu är det bara fråga om jag kan hålla mig eller om jag ska klicka hem The Chessmen direkt?
Isle of Lewis – västkusten där en del av boken utspelar sig.