Sophies historia – en fin feelgodare

Har du något bra boktips till kollegan som just gift sig? Lagom lättsamt men ändå med substans, lite spänning, lite kärlek och ett gripande livsöde. Så löd uppdraget och det är klart. Några små boktips ska jag väl kunna klämma fram …

Då kan man plocka upp Jojo Moyes Sophies historia. Den fyller alla kriterierna och passar dessutom särskilt bra att läsa just i år när det är 100 år sedan starten av det första världskriget. Vi läser och pratar frekvent om det andra världskriget men alla grymheter som det första bar med sig kommer ofta i skymundan. Händelser under och efter kriget som ritade om kartorna, fredsuppgörelse som blev till grogrund för krig nummer två, ockupationen av Frankrike och såren i det franska landskapet, det omänskliga skyttegravskriget där hela generationer unga män bokstavligen offrades som kanonmat. Ganska få är de romaner som jag läst som skildrar hur den vanliga lilla människan drabbades av det första världskriget. Fyren mellan haven är en och Sophies historia en annan.

Huvudperson i den här romanen är egentligen en tavla, Sophies man målar hennes porträtt och när kriget bryter ut så försvinner han, kanske till ett arbetsläger, kanske till fronten. Kvar i sin barndomsby lever Sophie, hon försöker driva släktens värdshus men det finns knappt något att servera. När tyskarna befaller att hon och hennes syster ska laga mat åt officerarna så är det det eller svält att välja på. Sophie väljer mat till sina barn, samarbetar med tyskarna och vårdar ömt tavlan. Den minner henne om en annan, sorglös tid. Den tyske kommendanten intresserar sig också för tavlan och Sophie ställs inför ett svårt val.

80 år senare möter vi Liv, hon är änka, bor i London och har fått en vacker tavla av sin make i bröllopspresent. Det är ett porträtt av en ung kvinna och när advokater kontaktar henne för att utreda huruvida tavlan egentligen tillhör någon annan så bestämmer sig Liv för att försöka ta reda på tavlans historia. Så vävs de båda kvinnornas berättelser samman. Med tavlan som nav berättar Moyes om kvinnors liv i två helt olika tider, de båda kvinnorna förenas i sin saknad över en försvunnen man, sin ensamhet i svåra beslut som måste fattas och i modet i att våga försöka göra det rätta.

Moyes är mycket skicklig på att väva in allvarliga frågeställningar i en lättsam och lättläst kontext och är man, som jag, intresserad av konst så blir den här lilla feelgodaren ännu skönare läsning. Som alltid med genren så får man svälja vissa delar, visst blir det en aning sentimentalt, visst är det förutsägbart och visst är det ibland lite för bra för att vara sant. Poängen med den här sortens böcker är ju inte att vara sanna, då hade jag kunnat läsa ett av alla fina praktverk om kriget (Peter Englunds 1914: stridens skönhet och sorg: första världskrigets i 68 korta kapitel har jag faktiskt tänkt ge mig på) som kommit ut under året. Nu vill jag ha lagom lättuggad fiktion och då är Sophies historia en gripande och underhållande liten bok.

Sådär, nu fick ni ett sistaminutentips för säcken också. Fler böcker i genren som jag tror kan passa väldigt många är Mrs Sinclairs resväska, Mirakelverkstaden, Fågelburen och Sommaren utan regn. Visst ska det ligga ett gäng bra feelgoodare i varje tomtesäck iår!