Boken som stal min tid skulle jag kunna skriva som klatschig rubrik till det här inlägget. 16 timmar lyssning som jag, både under tiden och såhär efteråt, kände var total waste. Jag skulle naturligtvis slutat lyssna efter en timma, men jag ville ju så gärna att det här skulle vara en Marian Keyes i gammal god form. Dessvärre var det nu länge sedan som hennes böcker var just i god form.
I Kvinnan som stal mitt liv handlar det om skönhetssalongstjejen som närmar sig 40, har två tonåringar och är gift med en framgångsrik konstnär/inredare. Hon blir totalförlamad, möter en snygg läkare, vaknar upp ur förlamningen, skiljer sig, skriver en självhjälps-bok, flyttar till USA för att sälja in bestseller osv. osv. Jag slutade faktiskt att läsa den senaste boken om Bridget Jones för jag kände att jag blev så innerligt trött på att Bridget var 50 och inte ett smack klokare, samma känsla precis är det med den här boken. Huvudpersonerna ska föreställa vuxna och då undrar man hur naiv man kan vara?
Den här boken är alldeles för lång, rörig och med inkastade sexscener här och var för att på något sätt ändå kunna hamna i underhållningsgenren. Inte särskilt roligt alls och jag tycker mest synd om Keyes, det ligger nära till hands att tro att hon faktiskt beskriver sina egna erfarenheter av skrivkramp, ändlösa promotionsturnéer, vänner som bara vill vara vänner med berömmelsen och djupa depressioner blandat med optimism. Du är bara så bra som din senaste bok, så krass är måhända bestsellervärlden … Det kan inte vara lätt att inleda sin författarkarriär med en braksuccé. Inget blir någonsin lika bra. I sommarstugan, i hyllan står Vattenmelonen, klassiker i chick-litgenren. Läs de tidiga Keyes och njut av rappa, roliga och underhållande texter. Den här senaste kan man helt skippa.
Äsch, så synd!
Ja, verkligen. Jag läser så sällan såpass kassa böcker, nästa gång ska jag sluta i tid.