dikttoppen i mellotider

Vi spelade kula på torget en dag,en liten folkskolegrabb och jag.
Jag hade väl femti, han hade fem.Vi spelte. Och han förlorade dem.

Han snorade till och gav mig en blick,då jag visslade överlägset och gick.
Men jag ångrade mig, när jag kom till vår port,och tyckte det var något fult, jag gjort.

Jag gnodde tillbaka. Men ingenstanskunde någon säga, var grabben fanns.
Jag skämdes. Jag tror, jag skäms för det än,när jag ser dem spela kula igen.

Och jag ville ge, jag vet inte vad,för att en gång få se den grabben glad.
Men nu är han säkert en stor, grov karl,som släpar och sliter – jag vet inte var.

Och visste jag det, förslog det ej stort. Man kan aldrig ändra det fula man gjort.
Man kan inte lämna kulor igen och trösta pojkar, som stelnat till män.
– Sten Selander –


Så lät den dikt som vecka efter vecka hamnade i topp i gästbloggarn’s mellanstadieklass på sjuttiotalet och idén med en dikttoppen á la Svensktoppen eller varför inte Mello tog jag med till min egen klass. Rent praktiskt så går det till så att jag – eller förberedda elever – läser tre dikter varje dag som jag valt ut innan. Jag försöker att välja olika typer av dikter med olika teman, från olika tider, både bundna och fria i formen. Sluten omröstning följer med huvuden i armen på bänken och så väljer klassens dagens dikt. Vinnardikten sätter vi upp på tavlan. När vi kommer till fredag så hör vi veckans favoriter igen och vi röstar fram en vinnare och en dikt till andra chansen. Ungefär tre veckor brukar vara lagom att hålla på. Under tiden så har vi minilektioner om olika typer av dikter, lär känna några olika kända poeter från Norden, arbetar med ordens valör och vikt. Vi skriver också några olika dikter utifrån ganska fasta mallar. När klassens vinnare är korad går vi in i ett rejält textsamtal om den. Vi diskuterar innehåll och form, språk och sammanhang. Vi kopplar texten till egna erfarenheter och annan litteratur vi läst – och det brukar bli så bra! 


Vinnare i min första omgång för några år sedan var Barbro Lindgrens underbar text. Till den finns ett och annat att prata om. Lovar!