Katarinas bok – historiskt från stormaktstiden
Igår var jag en liten korthelg på landet och då kunde jag inte hålla mig från att läsa fortsättningen om de tre prästdöttrarana från Viken. Vår stuga ligger några kilometer från Margareta Huitfeldts Sundsby och det är på Katrinas resa hem därifrån som Katarinas bok tar sin början.
Det är 1650-tal och Katrina är alltså på väg hem mot prästgården i Morlanda. Hon har i hemlighet stämt träff med en av drängarna i socknen, han ska med förevändning om ett ärende till kvarnen, skjutsa henne hem. Det är en kärlek som inte kan accepteras av varken Katarinas far eller Stens mor och livet på prästgården blir allt mer instängt för den unga kvinnan. När hon får ett erbjudande om giftermål i Danmark så väljer hon att gifta sig med en man hon inte träffat.
I den här romanen får man följa både vardagslivet på Morlanda prästgård där lillasyster Ebba bor kvar med far och styvmor, brodern Magnus liv som informator i Köpenhamn , syster Ulrikas liv i skogsbygden i Dalarna och Katarinas liv som tyghandlarfru i södra Danmark. Berättelsen är uppdelad på korta kapitel och med så olika berättarröster i så miljöer så kan Gustavsdotter måla upp en rik bild av livet i Norden under stormaktstiden. Det är också första gången jag läser en bok av henne som skildrar krig så rått och smutsigt och det var lite oväntat eftersom hennes romaner ofta berättas ur ett kvinnligt perspektiv där livet i hemmet är centralt. Det var spännande att i små glimtar få följa livet i fält och det blev en viktig del av berättelsen. Gränsen mellan Sverige och Danmark/Norge gick vid Nordre/Göta älv vid den här tiden och i och med freden i Roskilde 1658 blir invånarna i Skåne, Halland och Bohuslän i ett slag svenskar. Kanske kommer nästa bok, den som ska handla om Ebba, handla om hur det var för människorna att plötsligt bli svensk?
Om Ulrikas bok kan man läsa här på bloggen. (Om jag får tillfälle så ska jag fråga Maria Gustavsdotter varför hon genomgående använder ortnamnet Sundby i boken, mycket märkligt i en historisk roman som i många andra detaljer är så väl researchad.)
Den landade i postlådan idag, ska bli spännande att få läsa fortsättningen 🙂
Verkligen. Jag gillar Maria Gustavsdotters sätt stt gestalta historien.