ett dygn fyllt av kvinnor – mitt inlägg är om alla dom …
vars historia inte ännu berättats.
På det mer än hundra
år gamla fotografiet kan jag se en ögonblicksbild från Malma, Västergötland. Det är min farmor, hennes mamma och mormor som har blivit förevigade av en kringvandrande fotograf. Sådana var vanliga på landsbygden på tidigt 1900-tal och jag är så otroligt glad över att jag har det här unika dokumentet inscannat och arkiverat i min dator.
 |
Min uppmaning till alla som läser är att inte vänta tills det är försent, sätt fart och samla berättelser direkt. Idag finns tekniken som gör att man kan dokumentera som aldrig förr, lägg en mobil på bordet och tryck på spela in. Drick en kopp kaffe och tala om gamla tider. Samla ett stycke kvinnohistoria, börja idag!
Glöm inte heller att surfa runt hos alla stafettdeltagare – det är ett dygn fyllt av inlägg som bara väntar på att bli lästa!
Åh, vilken bra uppmaning! Jag är glad att jag har några famla bilder av min mormor avfotograferade och i digital form och ganska många berättelser till, men det vore kul att samla fler skildringar och lite längre bakåt i tiden.
Jag har samlat dokument och annat under en ganska lång tid nu och det är spännande. Ändå saknas berättelserna, särskilt om det som var viktigt. Fakta kanjag gräva fram men …
Jag ångrar att jag aldrig pratade med min farmor om hennes uppväxt. Egentligen vet jag inget om henne och nu är det för sent. Min mormor har jag pratat betydligt mycket mer med om hennes uppväxt och det är verkligen intressant att se hur livet har förändrats.
Det är hela det modena Sveriges framväxt som ryms i deras liv. Från bondesamhälle till kunskapssamhälle. Mycket spännande både personligt och som en bild av ett samhälles förändring.
Åh, vad fint! Ditt inlägg berörde verkligen. Det är sant att man ska försöka ta vara på nuet och dokumentera kvinnohistoria! 🙂 all historia överhuvudtaget, och jag tänker framförallt på sin familjehistoria. 🙂 man vet aldrig när det blir försent ..
Tack, jag tog den nutida bilden i fredags på väg att beställa gravsten till min pappa. Så är det. Plötsligt är det för sent.
Samla berälttelser direkt! Det är en mycket bra uppmaning. Vi lever av berättelser, men glöm er ibland bort att fråga eftet de viktigaste.
En fårga: vad är en grå truls?
Truls: En liten hårknut som man har lågt ned i nacken.
Och så gravstenen. Där reduceras hon till maka, men hon fick i alla fall behålla sitt förnamn. Brukar ögna mig åt att kolla in gravstenar på kyrkogårdar i bland. Det allra värsta är de gravstenar där mannen inte dött än, men där det ändå är hans namn som står överst (fast utan dödsdatum) följt av Hans maka…
Tänkte att du skulle lägga märke till det. Ville ha bilden med just för att påminna.
Fin och viktig uppmaning!
Min mamma har tagit sig för att systematiskt scanna alla gamla bilder hon hittat. Hon har även överfört alla de brev som min mormor och morfar skrev till varandra till datorn. Det är jag glad för. Men att jag inte intervjuade pappa om min farmor (och farfar) mer och framförallt att jag inte spelade in, det ångrar jag.
Vilket fint foto! Jag älskar att kolla gamla svartvita foton. Kan sitta och stirra in i bilden länge.
Det är så sant. För varje generation kommer allt mer säkert dokumenteras. Tänk vilken skatt.
Vilket fint inlägg! En viktig uppmaning. Själv har jag vansinnigt dåligt minne och när de där ögonblicksbilderna fladdrar förbi från barndomen så borde jag verkligen dokumentera dem.
Underbar bild ♥
Fint att du valde att uppmärksamma de vanliga kvinnorna som verkat i det tysta idag 🙂
En mycket bra uppmaning! Tack för ett väldigt fint och tänkvärt inlägg. 🙂
Fin bild. Önskar att jag också hade ett liknande foto, men det har jag inte.
Åh, så roligt att ha kunna spara ned en så gammal och fin bild!
Vilket fint foto. Kul att ha sånt kvar.
Fin uppmaning, något en sällan tänker på är ju alla kvinnor som inte stått på barrikaderna och varit kända men kämpat på i det tysta. De förtjänar ju att uppmärksammas lika mycket.