Rosa Candida har ett mycket vackert omslag, ett omslag som lockar och signalerar Läs Mig! Åtminstone till alla kvinnor kan jag tänka. Jag hoppas verkligen att några män också hittar till den här småcharmiga historien om en ung man som bestämmer sig att resa och restaurera en klosterträdgård.
Lobbi lämnar sin åldrade far och sin autistiske tvillingbror hemma på Island för att bli trädgårdsmästare i södra Europa, i packningen har han några sticklingar av hans döda mors raritet till rossort – den åttabladiga Rosa Candida. Det är den som tåligt övervinner allt, också en isländsk vinter och som inte har några törnen. På Island lämnar han också en liten dotter som blev till i ett hastigt möte just i moderns växthus: Flóra Sól. När dottern och mamman en dag dyker upp i den lilla bergsbyn så vänds livet upp och ned. Den lilla tösen förändrar hans liv och omgivningarnas liv och det är väl möjligen de små antydningarna av mirakel som jag har lite svårt för i den här berättelsen. Annars är det charmigt och mysigt rakt igenom. Lobbi får en vän i prästen som har ett cinematek i sitt lilla rum, han har ett filmtips för varje tillfälle i livet och som av en händelse så tipsar han t ex om Chocolat …
Det är just precis i den genren, Joanne Harrisstuket, som jag placerar Audur Ava Olafsdottirs roman som är fullspäckad med blommor, växter och frukter. Flickorna har blommiga klänningar, till och med prästen bjuder på spritdrycker smaksatta med olika sorters växter varje dag. Lobbi rensar och tuktar klosterträdgården, han vårdar växterna och sin dotter och växer från pojke till man på vägen. Lite livet, lite döden, lite kärlek och lite trädgårdsskötsel.
Hade jag skrivit charmig? Jaså?
Men jag tror jag skriver det igen: Charmig.
Den här boken vill jag läsa! Låter som en perfekt helgkaramell!
Ja, perfekt!