jagger, jagger – en kapitelbok om utanförskap

Jagger, Jagger en sån där bok som jag skulle kunna tänka mig att jobba kring i skolan. Där finns mängder av saker som jag skulle vilja diskutera tillsammans med elever och ska jag vara ärlig så är jag inte säker på att det här är en bok jag skulle vilja att barnen läser helt på egen hand.

Bengt är 8 år och äcklig, så äcklig att han ofta tänker att det vore bättre om han inte skulle finnas. Barnen på gården mobbar honom och en dag blir han ilåst i soprummet. Räddningen dyker upp, hunden Jagger hittar honom när han letar efter mat och Jagger blir en sorts vän. Vänskapen är villkorad, Jagger sätter reglerna och snart kommer de båda på att de ska hämnas alla de som varit otäcka och eleka. En död råtta och en skinnjacka får de båda att smida planer.

Att Jagger är en hund är liksom inget som någon reflekterar över i den här boken, han är hemlös och bor i en container och har bestämt sig för att leva utanför samhället. Bengt vill inget hellre än att få vara med i gemenskapen på gården och i den här berättelsen finns det svartaste svarta blandat med befriande humor. Frida Nilsson gestaltar med skärpa och som vuxen är det nästan för smärtsamt att läsa emellanåt. Maktbalansen och hur förtvivlat gärna Bengt vill ha en vän skär i hjärtat.

Fantasiskt fin bok för mellanåldrarna men den ska läsas med en vuxen. Det är en bok som tål samtalas om länge!