Kattbergen syns i horisonten när man står vid morfars hus i den lilla byn i östra Polen där tiden nästan stått stilla. Dit kom han tillsammans med en grupp andra ukrainier efter kriget för att bygga sig ett nytt liv. De var flyktingar från kaoset efter andra världskriget när nationsgränserna ritades om. De tog sig an tomma gårdar som lämnats av tyskarna vid krigsslutet och flykten, letandet efter en plats att rota sig på är ett genomgående tema i romanen. Det och att man inte kan fly från sitt förflutna.
Nu är morfar begravd, gravölet avklarat och dotterdottern Nela, journalist i Berlin bestämmer sig för att resa i hans fotspår. Det blir en berättelse om identitet, folkfördrivning efter kriget och konsten att skapa sig ett nytt liv.
Jag får mig en rejäl historielektion i den här fina romanen skriven av debutanten Sabrina Janesch, Polen och Ukarina är ju nästangrannar och ändå vet vi så lite. Inte ens ett fotbolls-EM gjorde mig särdeles intresserad på ländernas historia men med Kattbergensom är en roman med minnesvärda personporträtt och vackra miljöbeskrivningar blir jag nyfiken. Tror jag måste googla lite, det är mycket gott betyg för en roman i min värld!
Leave a Comment