blekingegatan 32 – en suverän svensk faktion

…att han, liksom hon var två personer, på samma gång: öm och brutal, snål och storsint, naiv och briljant.

Han och hon i citatet ovan är Mauritz Stiller och fröken Greta Gustafsson och de är två av huvudpersonerna i Lena Einhorns fenomenalaBlekingegatan 32, de två och så Mimi förstås.

Jag absolut sträckläste den här fina romanen som beskriver en ung Greta Garbo som fullkomligt sprudlar av livsglädje och ungdom. Jag som läser får följa henne i barndomen, via hattförsäljning och reklamfoton för PUB till Dramatens elevskola där hon möter Mimi Pollak som blir hennes stora kärlek, så vidare till stumfilmsstjärna i Hollywood.

Det som ständigt återkommer i den här faktionen (fantasier blandat med välunderbyggd fakta bland annat i form av brev mellan Greta och Mimi) är Gretas ständiga känsla av osäkerhet och underlägsenhet. Hon kommer från små omständigheter och inser att hennes utseende och förmåga att gå in och ut ur roller är en biljett till ett annat liv än det som hon lever tillsammans med föräldrarna på Blekingegatan 32 på Söder. Hon och syster Alva älskar att leka att de är någon annan, de fantiserar ihop pjäser och drömmer om teatern men när fadern dör, Greta är då 14, finns bara ett arbete som hattförsäljerska på PUB som framtidsutsikt. Hon står utanför teaterns ingång, hon går på bio så snart det finns en slant och hon drömmer om ett annat liv. Hon arbetar sig fram, använder sin skönhet och när hon blir utbjuden av en sexton år äldre man ser hon sin chans. Måhända kan han hjälpa henne?

Hon blir den yngsta eleven på dramatens elevskola och redan första dagen tyr hon sig till Mimi, en vacker mörkhårig värmländska med judiskt påbrå. Förälskelsen mellan Mimi och Greta är vackert och lustfyllt skildrad och extra fint är det när Einhorn använder sig av de autentiska breven, det ger hela romanen nerv och känsla av äkthet. Mellan kapitlen från Stockholm är korta stycken från Hollywood insprängda, där möter jag en sorgsen och vemodig Greta som känner sig utnyttjad av filmbolaget. Det gemensamma beroendet mellan Greta och Moje (Mauritz Stiller) är också det trovärdigt skildrat, han har funnit en ung och formbar filmstjärna som kan ge hans drömmar liv och hon har funnit en man som kan förverkliga hennes drömmar om ett gott liv. De är två själar som hittat varandra och som båda vet vad det innebär att växa upp i fattigdom. De har båda inre röster som uppmanar dem att visa att de duger. Att visa att de hör till.

Den ena kämpar förtvivlat för att finna något som ingen någonsin kan ta ifrån mig. Den andra skriker och skriker att jag inte får förlora det jag har. 

Det här är en härlig läsupplevelse som inte får missas. Missa inte heller Einhorns roman om Siri von Essen och sommarens fining: faktionen kring ett år i Karin Boyes liv, Jessica Kolterjahns Den bästa dagen är en dag av törst. Romaner som har sexualitet och könsroller, konstnärsskapets pris och tvivel på självet som gemensamma drag. Så bra!