The Diving Pool – tre långnoveller av Yoko Ogawi – är en tunn liten pocketbok som jag har haft i min ägo ända sedan resan till Japan i april förra våren. Hade jag varit lite snabbare med att skriva om den så hade jag kunnat klämma in den i Kulturkollos temavecka ”skräck i sommarnatten”. Det här är nämligen tre riktigt otäcka berättelser som Ogawa bjuder.
Utan att bli allt för schablonartad i min text så finns där en osäkerhetskänsla rakt igenom alla tre novellerna, man vet absolut inte vad som ska hända: oförutsägbarhet och irrationalitet råder och männiksorna är svåra att förstå sig på. Med några få ord och knappa miljöbeskrivningar skissar Ogawa handlingar där känslorna är närvarande och samtidigt avtrubbade, avskärmade. Jag läste med olust och skräckblandad förtjusning. I titelnovellen The Diving Pool strövade tankarna på Bill Violas suggestiva videoinstallationer som jag såg för några år sedan på akvarellmuseet. Känslan är densamma. Otäck.
En gåtull vänskap (som jag skrev om här) är den enda boken som hittills översatts till svenska av Ogawas stora produktion. Det förvånar mig att inte någon av de svenska förlagen satsat på det här genuint spännande författarskapet.
Leave a Comment