Charmen med tarmen (Giulia Enders)

Jag skriver detta lyssnandes på en högljutt knorrande mage. Eftersom jag just läst ut Charmen med tarmen vet jag att detta inte beror på att jag är hungrig utan på att tunntarmen rengör sig efter att ha processat klart frukosten. Jag vet också hur kaffet jag smuttar på rinner förbi eventuell fast föda i magsäcken genom den sistnämndas böjda form och hur matstrupens och tunntarmens anslutningar är placerade. Att jag lyckats ligga ned och dricka beror på att kaffet inte bara runnit utan sinnrikt transporterats via matstrupens glatta muskulatur. Samma glatta muskulatur kan vid behov för övrigt reversera processen utan att mina viljestyrda muskler kan göra så mycket annat än att försöka hinna till närmaste hink eller toalettstol. Och när vi ändå börjat prata om de äckliga grejorna så vet jag en väldigt massa om bajs.

Giulia Enders är en ung medicine forskarstudent och hon skriver som en ung medicine forskarstudent. Stilistiken för ibland tankarna till när brudtärnan håller sitt levnadsglada tal på bröllopet och festen börjar. Det är glatt studentikost, ibland uppfriskande plumpt, rakt på sak, naivt och klarsynt på samma gång. Och liksom i bröllopsanalogin har grunden lagts av tråkigare äldre forskare (alias brudens far som inte hann bli tillräckligt full innan talet). Man är lite omtumlad efter de 250 sidorna och min plan nu är att skumma igenom en gång till och skriva ned en topp tio lista på saker att tänka på för att hålla systemet i trim.

För ett  system är det. Enders inleder med att skriva att det på senare år hänt så mycket inom området som hon bara måste föra ut till en bredare publik trots att evidensnivån ännu är för låg för att ha gjort fullt avtryck i officiella vårdformer. De flesta har väl redan läst en del om den här boken och minns till exempel att det görs kopplingar mellan ”dålig matsmältning” och psykisk sjukdom. Detta förs inte direkt i bevis, men hypotesen går ut på att det enormt sofístikerade nervsystemet som sköter mage och tarm har signalvägar där dopaminnivåer etc i hjärnan kan påverkas (i omvänd riktning kan den självcentrerade hjärnan suboptimera matsmältningen om den upplever sig lida brist på något). Och i förlängningen är det inte bara vi själva (inklusive tarmen) som bestämmer utan de kilovis av bakterier som vi lever i symbios med. Här kommer resonemang om immunförsvar, allergier och diverse sjukdomar in och hur bakterieflorans sammansättning kan hjälpa eller stjälpa oss.

Som sagt, någonstans finns en hanterbar topp tio-lista att extrahera ur Charmen med tarmen och cirkeln sluts nog när jag lyckats med detta för kanske är bokens mission att sätta in tusen förvirrade kvällstidningsartiklar om ämnet i en kontext (Giulia hade dock aldrig använt ett så skitnödigt ord utan nöjt sig med ”sammanhang”). När Gästbloggarens tio råd för bättre mage, psykisk hälsa samt karma dyker upp på bloggen vet ni alltså vart ni skall vända er för fördjupning.

/Gästbloggare M

PS: Tyckte ni utläggningen om Enders språk var raljant kan jag erkänna att jag vid genomläsning av min text upptäckte att åtminstone de första styckena var snarlika hur Enders skriver.