gårdagens frukost med Cilla Naumann
Bistra miner hos Cilla Naumann och Ann-Sofie Lindholm men var lugna, det blev en mycket fin stund i Natur & Kulturs monter. Cilla berättade mycket personligt och nära om hur hon brottats med sin senaste roman i nära 25 år. Upprinnelsen var de dagböcker som hon började skriva när hon satt på flyget till Bogotá för att hämta hem sitt första barn. Just dagboksanteckningar menar Cilla är svårt att förhålla sig till när man ska skriva eftersom de ofta är skrivna i ett särskilt känsloläge och sällan ger hela bilden av en händelse. Hon funderar på vad som ska hända med alla de dagböcker hon skrivit genom åren, med sitt personliga innehåll ska de kanske förstöras. Samtalet vindlar vidare till det självbiografiska i romanen Bära barnet hem, i den finns två tydliga delar – fiktionen kring en kvinna som heter Anna som arbetar i en familj i Bogotá och Cillas egen berättelse där hon skildrar återresan till Colombia där hennes son ska träffa sin biologiska mamma för första gången.
Autofiktionen var mycket svår att skriva eftersom hon ville vara varsam med sin familjs berättelse, hon ville vara respektfulloch det påverkade till viss del berättelsen. Med Anna var det annorlunda, i henne kunde Cilla använda fiktionens hela fulla kraft och väva samman erfarenheter som hon samlat på sig under de många resorna till landet. I den här romanen är det moderskapet som hon har velat utforska och Cilla gillar att skriva texter som koncentrerar sig på ett ämne. För mig personligen så var skildringen av Cillas egen mor som blev allt sjukare under romanens gång mycket berörande. Jag kunde verkligen identifiera mig med den delen av romanen. Cilla berättar att hon mött så många människor redan som velat berätta om sina upplevelser kring adoptioner och moderskap och det har varit mycket både fint och samtidigt utmattande. Det finns helt klart så många frågor och känslor som den här boken väcker och inte ett öga var torrt på vår bokcirkel. Läs boken, bokcirkla den gärna. Där finns mycket att tänka vidare på!
Jag har skrivit om boken här. På Kulturkollo har vi en fin intervju med Cilla om någon vill läsa ännu mer. Tack till Breakfast Book Club som ordnade!
Fint gruppfoto!
🙂
hahaha! Vilken rolig bild! Det är som om vi är arga för att inte ni sitter som ni borde. //Ann-Sofie
Eller hur!
Mitt problem är att jag ser så dåligt nu utan läsglasögon att jag inte riktigt kan avgöra om det är en Ok bild förrän jag ser den på datorn … Skyller på åldern