Emil Nolde – tredje gången gillt!

Dagens utflyktsmål var konstmuseet och det var med en liten gnutta skepticism som jag gick för att se utställningen av Emil Noldes konst. Jag hade ju redan sett en utställning på Akvarellmuseet 2011 och en på Louisiana 2014, kan ytterligare en utställning tillföra något?

Svar: Ja. Jag tyckte att dagens utställning var riktigt sevärd. Titeln var Färgstormar och med de färgstarka bilderna inramade med  enhetliga ramar så blev det totala intrycket både sammanhållet och samtidigt intressant, konsten fick ta stor plats i den strama omgivningen. Blandningen av oljor, akvareller och grafik där verken kommenterade varandra var snyggt genomförd. Det berättas också spännande samtidshistoria runt omkring de moderna klassikerna som hans expressiva bilder har blivit. Jag hade tidigare bara hört att den tysk/danske konstnären förbjöds att utöva sin degenererade konst under nazitiden och blev därför lite överraskad över att läsa att han stödde en nazistisk gruppering både innan och under kriget och att han i otaliga skrivelser försökte att övertyga ledningen i Tyskland om att hans konst höll måttet enligt deras standard.    

Påverkar nu detta min upplevelse av bilderna? Det är nästan omöjligt att bortse från Noldes nazistiska åsikter och visst ser jag nu på flera av bilderna på ett annat vis. Samtidigt så är uttrycken så starka och måleriet så vackert att jag i sista änden inte kan göra annat än att bara ta in och njuta. Bilderna får ses i sin historiska kontext och precis som med flera av de svenska konstnärerna som hyllade det ariska idealet så kan jag trots allt konstatera att bilderna berör mig. Färgerna sprakar och hyllningar till naturen skiftningar, det ursprungliga och enkla livet på landsbygden gör att jag på något vis känner mig hemma i bilderna. Gott så.