bli som folk – Stina Stoor

Oj, oj, oj vad jag har brottats med den här texten. Novellsamlingen bli som folk har legat färdigläst på mitt skrivbord flera veckor nu och inget har det blivit skrivet … Det tar emot att formulera mig, något så grymt mycket att det nästan är omöjligt att få till ens några korta rader. Någonstans så är det här för naket, för utlämnande och jag känner mig närmast generad över att kika in i de här människornas liv i Västerbottens inland. Mycket känner jag igen, mycket påminner mig om hur det är att växa upp på landsbygden och en hel del gör mig sorgsen och allmänt nedstämd. Inte för att novellerna på något sätt är dåliga, tvärtom, de är så bra att de lämnar mig som läser totalt utpumpad.

Om bara ett par dagar vet vi hur det går för Stina Stoors novellsamling bli som folk. Den är nominerad till Augustpriset som årets bästa skönlitterära bok och jag tycker det skulle vara mycket roligt om hon vann. Debutant och noveller, det vore skrällartat. Ska jag tippa så blir det nog Khemiris roman som tar hem priset den här gången men Stina Stoor vann Sveriges Radios novellpris 2013 med en novellerna från samlingen: Gåvan. Den är en av alla starka noveller från samlingen som är sammanhållen i både plats, tid och språk. Det västerbottniska dialektala gör att jag emellanåt måste läsa texten högt för mig själv för att helt förstå och jag upptäckte att novellerna passar mycket fint för högläsning. Passa på att lyssna på Gåvan här! Jag är, som snart alla förmodligen redan vet, intresserad av att läsa texter i det kortare formatet och just novellen är en konst att få till. Med bara några få ord ska författaren få läsaren att greppa både tid, plats och rum och dessutom skapa någons slags intressant handling. Inte enkelt men Stina Stoor gör det storartat, med förstameningar som “Vi visste hur livet skulle levas.” och “Jag var ju inte precis van att ha slips så det kändes ju.” tar hon mig som läser med rakt in i berättandet.

Just så!

Texten ursprungligen publicerad på Kulturkollo.se